Glöm inte porträttfynd

Det finns många gamla fotografier som samlar damm i våra byrålådor och album. Foton som vi inte vet vilka personer som porträtteras. Vem har inte en bunt som våra äldre släktingar inte har skrivit på.

Slänga vill man inte, inte eller ge bort. Skanna in dem är en bra idé och sprida dem runt om. Ett bra ställe att lägga ut på är på webbplatsen Rötters, Sveriges Släktforskarförbunds webbplats som är ett nav när det gäller svensk släktforskning. Under Faktabanken finns rubriken och databas Porträttfynd

Porträttfynd är en mötesplats där du kan dela med dig av de fotografier som du har som inte är påskrivet vilka de är och där kan du har foton påskrivna gå in och se om dina gamla foton finns med och hjälpa till att identifiera.

Själv är jag ute efter fotografier som fotografen Karl Strömbäck som hade ateljé i Falköping. Anledningen är att han är medlem i den familj som jag kommer att lägga ut som emigrantfamilj på min Emigrant.se. Hur var han som fotograf, vilka fotografier finns bevarade som han tog? Ett fotografi har jag hittat under Porträttfynd.

Se länk http://www.genealogi.se/faktabanken/portraettfynd-ren-index/vaestergoetland/falkoping/karl_strombaeck_/145934

Skriv på de gamla fotografierna

 

galler-aamn1f

Vem vill inte jämföra om man har gemensamma familjedrag i släkten? Det vill jag i alla fall men det är ju omöjligt om man inte vet vilka som är på fotografierna.

Vem har inte foton i byrålådan eller i album där det inte står vem som är på fotografierna? Jag har det i alla fall. Det är ett elände, man vet att de är släkt men vilka är de!! 

När jag är ute och håller föreläsning eller är på utställning brukar jag propagera till de äldre att de måste skriva i albumen eller på baksidan av fotografierna vilka personerna på på bilden är.

Höjden var när jag mötte en gammal dam i 90-års åldern för några år sedan på en påskrunda i Falköping och som hade flera album med kort på släkten. Hon tittade regelbundet i dem och visste vilka personer på fotona var. Har du skrivit på? frågade jag. Nej, det behövde hon ju inte, hon visste vilka de var. Vet dina barn vilka de är? ”Nej, det vet de ju inte.” När du går bort har de ju då ingen nytta av att du har skött om albumen men inte skrivit på. Vill du att de ska slänga albumen med fotografierna i? Nej det ville hon inte. När hon gick tittade hon klurigt på mig, ”vi får se hur jag gör”. Det här var väl inte det hon hade tänkt sig när hon närmade sig min monter i Wilhelmsros ladugård.

Vänta inte med att skriva på vilka fotografierna i album, vem vet när du har minnet kvar att uppfylla ditt eller någon annans löfte att skriv på namn och vilka de är i släkten. Den här uppmaningen gäller gammal som ung.

galler-aamn2f

Fotografierna är hämtade från den egna webbplatsen Emigrant.se.

2014 års påskutställning över

Pust,… Det är nu över en vecka sedan som utställningen på Vilhelmsro, strax utanför Falkköping var över. Det var full rulle under påskhelgen. Så till den milda grad att man blev som jag säger ”malas”, helt slut helt enkelt. I både sinne och kroppsligt. Det är därför det har dröjt med att ”sy ihop säcken”, dvs göra ett inlägg här på bloggen.utställning

På Skärtorsdagen hängdes det tavlor på loftet eller på västgötska som det heter på rännet. Det tog några timmar, som tur var hade jag redan hängt mina naturfotografier, 24 stycken redan i datorn så det var bara att sätta upp i den ordningen. Men det var inte bara för det ändå. Efteråt mådde jag inte så bra då det dammade en hel del. Vår ram till att sätta upp våra förstorade äldre foton blev också tillverkad. Vi var i sista minuten eftersom de övriga utställarna redan var på plats med sina alster, men vad gjorde det. Det stormade och blåste ute så inte många besökare på plats. Det märkte jag o Edith Bjerner när vi kom senare på kvällen för att sätta upp våra äldre foton och tjuvstartade på kvällen. Det var näst intill folktomt.

På fredagen var det annat. Det var besökare i vår monter i stallet hela tiden. Till den grad att det inte hann att ätas något. På Påskafton hade vi också en hel del besökare, men antalet besökare började att dala. Söndagen gick antalet besökande också ned. Det vackra vädret spelade nog en stor roll, för de flesta besökarna stannade ute i vårsolen medan vi andra fick sitta inne å huttra. Värmen hade ju inte direkt kommit in än i stenväggarna. Satt med underställ på i stallet. Det gick bra tills man gick ut i vårsolen då blev det helt klart för varmt. Annandag Påsk var vi inte där om än utställningen att våra fotografier och fotoväggen var kvar.

Vår fotovägg med äldre fotografier var klart en publikdragare. Det var där som kontakten knöts mellan besökare och utställare. Vi tryckte särskilt på att man ska skriva på sina gamla foton i möjligaste mån vilka de är. Helst av en äldre släkting. Hoppas att vi fick en äldre dam att göra detta. Hon skulle ta upp sina album från källaren, sa hon i alla fall.

Intresse fanns det för släktforskning. En hel del hade någon i släkten som forskade eller så forskade de själva. Någon gick kurs eller andra som helt enkelt ville ha mer information om vilket släktforskningsprogram som kunde väljas. vad man använder för källor, hur dess anges mm.

När man visar hur det går till att släktforska, träffar man tyvärr på de där som tror att det är bara att trycka på en knapp och upp kommer det ett register med en färdig utredning. Men det heter ju inte släktforskning för inte och att den där utredningen som de letar efter är just vad de själva ska leta reda på, dvs forska fram. En kommentar var att:

Jag kan göra databasen men någon annan får mata in.

En värmande kommentar som gjorde att vi tyckte vi hade nått fram till besökare var:

Oj vad roligt med något annat än konst! Här kan man ju vara själv aktiv och få reda på något.

En Falbygdsemigrant blev det också. Utställaren Helena Hallberg som gör silversmycket, mest berömd för sina skrutänglar på Smycken & Smått, vars man Stigs farfars bror Klas Birger Fransson var född i Korpralsgården, Åsaka, Ullene (R) 1893 och emigrerade 1913 till USA. Stig och hans familj visste inte så mycket om hans öde och när han avled. Eftersom det är ganska nära i tiden var det inte så svårt för mig att plocka fram uppgifter om honom och hans familj därborta. I USA blev hans namn Birger C Franson, han slog sig ner i Perry Iowa, där han gifte sig med Florence (med svenska föräldrar). De hade två söner, varav den äldste gifte sig. En adress till Birgers barnbarn blev det också. Birger avled 1985. Gravstenen finns på findagrave.com.

Naturligtvis delade jag ut mitt reklamblad om att jag är kursledare i släktforskning hos ABF. Jag hoppas på en eller två fulla kurser till hösten. Det gäller att synas och visa upp sig och tala om att man kan.