Kalbruksarbetare från Skår, Gökhem 1916

Urklipp ur Falköpings Tidning 3 oktober 2016. 

Karl-Georg Karlsson även kallad Kleva-Kalle är den som kan det mesta om folk och historia runt i Gökhem-Vilske Kleva. Hans smeknamn kom till när han började på posten. Då fick de som bodde utanför Falköping ett tillägg på sitt namn där de bodde.

Det har varit ett drygt arbeta att identifiera personerna på bilden och har nästan lyckats. Det finns ett frågetecken och det är Emil Wass som finns på andra raden. Osäkert eftersom den Emil Wass som jag hittat avled 1914. Kan också vara Emil Hall 1880-1947.

ft-20161003

Fotografiet är från Kalkbruket i Skår, Gökhem 1916. 

Mekelsmäss 2016

Det är inte lönt att ni letar efter mig under Mekelsmäss och i katalogen för den samma. I år är jag helt enkelt inte med.

I stället ska jag vara en besökare, har börjat fundera vilka utställare jag ska besöka. Ett blir i alla fall till min syssling Gunnel Garofoli som säljer sina läderväskor i Borgunda bygdegård nr 43 i utställningskatalogen.

Har varit med de tre senaste åren 2013-2015 men i år alltså är det inget med det. 2013 och 2014 var jag på Wilhelmsros loge och visade fågelfoton som medlem i i gruppen Kreativ Studio på Falbygden. I fjol 2015 höll vi till i Gökhems Församlingshem. Där visade jag mina svart-vita foton från ödeboställen inom Falköpings kommun. Min samling av skol- och konfirmationsfotografier från Gökhem visades också upp. Det var en del i samlingen, tyvärr fick jag inte så många nya namn på fotografierna ifjol. Samt min databas över Emigranter från Falbygden.

Att jag inte är med i år har helt enkelt med min cancerbehandling att göra. Det är ganska mycket förberedelser att göra, har helt enkelt inte orkat att ta tag att göra en utställning i år. Blir ofta hjärntrött om jag arbetar för hårt och länge. hjärnan är då inte samarbetsvillig och jag känner mig stressad.

Men jag säger inte nej att vara med nästa år 2017. Gruppmedlemmarna i Kreativ Studio på Falbygden har gått skilda håll så det gäller att hitta en ny partner/ställe som jag kan vara hos. 

Samlar på material så det finns och utökas hela tiden. Varit ute med kameran i år så fler foton på ödehus har det blivit. Det finns en hel del hus som står och förfaller i markerna och runt husknuten. Mer fotograferande kommer det bli nästa år. Databasen Emigranter från Falbygden växer hela tiden och har nu ca 70 100 individer. 4330 återfunna avlidna emigranter födda på Falbygden och de som letas efter finns i databasen och deras familjer. Det har blivit stora familjeträd i flera generationer då flera i familjerna emigrerade.

Så för den anordnare som vill ha något annorlunda inslag i utställningen är jag öppen för förslag. Krav är att jag vill vara i värme och att det ska kunna ha Internetuppkoppling, är beroende av det när det ska visas hur det släktforskas och forskas om emigranter och deras familjer.’

img_6050-1-2 img_2824-1-2 img_2949-1 img_3009-1 img_3214-1

Trampa på förfäders mark

Att gå i sina förfäders spår och besöka de platser som de bodde och arbetade är något som vi släktforskare tycker att det är något man bara måste göra när tillfälle och möjlighet ges. Det görs bäst under vår eller sommar när det är soligt och varmt. För blåser det och/eller regnar är det inte så kul att gå över ett gärde för att ta sig in i en skogsdunge för att se där förfaderns som var torpare eller soldat bodde. Inte stannar man så länge heller på platsen för det kan behövas göras, både känslomässigt och kunna skapa sig en bild hur det en gång såg ut.

Forskat har man kanske gjort för ett bra tag sedan och nu vill man veta mer om hur det var att bo just där hon/han bodde. Först brukar man identifiera var platsen och stället finns. Kanske finns det kvar kanske inte. Kartor är bra hjälpmedel, lantmäteriet har sina Historiska kartor som med fördel kan användas. Google Street View kan vara ett annat sätt att se trakten. men den tjänsten följer bara vägarna. Gångstigar och skogsdungen som ligger innanför ett fält finns inte med. 

Så det är bara att göra den där utflykten till skogsdungen. Kanske ligger det långt från där du bor så det är ett planerande och förberedelser som måste till innan resan kan göras. Så är det för de svensk-amerikaner som vill komma och besöka. Se sig omkring, träffa släkt, besöka gravar och gå i sina förfäders fotspår.

En släkting till mig gjorde så tredje helgen i augusti. Vi började med släktträff som följdes upp dagen efter med en biltur runt om i trakten samt besöka gården där morfars far Frans August Johansson föddes 1860 i Storegården, Påverås, Marka. I USA blev namnet Frank A Johnson där han avlider 1941 i Minneapolis, Hennepin Co, MN. I Marka har vi tur eftersom bostadshuset finns kvar. Men på andra ställen kanske man inte har samma tur.

Det är en upplevelser för både den som visar och besöker platsen. Att få se glädjen hos besökarens är ett kvitto på allt hårt arbete som har lagts ner för att hitta information om plats och släkt. Besökaren får en personlig tillhörighet till de platser som hennes/hans förfäder en gång bodde och verkade på. Hon/han har kommit hem.img_4882-1

img_4872-1-2

Hembygdsforskaren Sture Creutz har gått ur tiden

Så var en epok slut i Sörby, den store hembygdsforskaren Sture Creutz i Sörby och Floby har gått bort.

Det sista stora arbetet han gjorde var boken Torp, torpare och backstugor som gavs ut av Sörby-Floby Hembygdsförening 2013. Då när det begav sig skrev jag om boken. Sture Creutz kunde det mesta om gångna tider i Sörby och Floby. Boken blev en sammanställning av hans kunskap. Det var honom man kontaktade när man ville veta mer om trakten. Han kunde berätta.

Själv hade jag med honom att göra en del när det kom svensk-amerikaner på besök på 1990-talet. Det var innan jag började att bygga upp min databas över Emigranter från Falbygden.

Det var ättlingar till Josefina Linnarsdotter 1860-1913 som var här. Josefina var gift med en Carl Engberg 1851-1917 född i Kartagården, Ravelstorp, Gökhem. Josefina var född på Västergården, Wesmestorp i Sörby i närheten där Sture var född och bodde, därför blev det naturligt för mig att kontakta honom inför besöket. Han gjorde en hel del forskning då på släkten och forskade fram släkt här i Sverige så att de kunde träffa sina amerikanska släktingar. Josefina och Carl slog sig ner i Galesburg, Knox Co, IL. Ättlingarna som kom på besök bodde i Californien. Sture visade oss runt var Josefinas släkt hade bott och vi åt en god middag på dåvarande Gästis i Floby.

Den siste svensk-amerikanen som Sture träffade kan ha varit Ron Floberg med fru som var här i juni 2015, då som deltagare i SwedGen Tour i Falköping.

När jag och min mamma ville veta mer om Långaläst i Floby, där förfäder på min mammas sida en gång bott följde han med på en biltur och förklarade var Långaläst by en gång legat innan lagaskifte.

Sture arbetade på Lantmäteriet i Gävle. Det var han som upptäckte de outgivna gamla fältmätnings- och Häradsekonomiska kartorna från Skaraborg som gjordes 1877-1882. Det var med hans kraft de gavs ut 1986. De är guld värda för oss hembygds- och släktforskare när vi letar efter de gamla ställena.

Han skrev även av Floby Husförhörslängd Floby AI:8 1870 – 1890, AI:9 1891-1900 och Församlingsboken AII:1 1900-1915 och kompletterade sidorna med information som inte stod i böckerna. Något som uppskattades av bygde- och släktforskare runt om och som har sina anor i Floby även utav mig. Det var långt innan de svenska kyrkoböckerna började läggas ut på nätet.

1981 fick han Falköpings Kommuns kulturstipendium. 1987 Västergötlands Fornminnesförenings förtjänstmedalj. Medaljen delas ut till personer som gjort betydande insatser i att bevara västgötska kulturminnen.

Jag hoppas att Sörby-Floby Hembygdsförening har tagit tillvara på Sture Creutz kunskaper, att de lever vidare. För annars har mycket av bygdens historia försvunnit. Dokumentation finns ju i boken Torp, torpare och backstugor men jag hoppas att så mycket mer har bevarats. Sture Creutz saknas.

s-creutz

Blädder

Att nå ut till mina läsare på ett snyggt sätt och enkelt är något som jag alltid strävar efter. Också till de blivande gäller det att presentera material på ett bra sätt.

Skriv här på bloggen gör jag ofta när jag har något att skriva om. Som senast när jag skrev av mig om släktgården som är såld.

Men hur gör man när man vill publicera häften och böcker? Det blir ju helt annorlunda har man skrivit något i ett flersidigt dokument och vill publicera. Det blir inte alltid så snyggt när det presenteras i ett PDF-dokument på webben. Det blir ju inget riktigt blädder som det blir på papper där det bläddras som i en bok med två uppslag samtidigt. Dokumentet blir då sida efter sida och rulllisten kan töjas ut rejält när flera sidor längs upp.

Men nu har jag hittat en tjänst som gör att det kan bläddras och det är gratis. Det är tjänsten issuu som jag använder mig av. Lite reklam på sidorna syns för den som läser men inget som stör. reklamhäfte Vem som helst kan lägga upp material där. Något även för föreningar som vill nå ut med information till sina medlemmar. Tyvärr går det inte att bädda in på en webbplats, det ingår inte i gratisversionen. Men en länk duger bra. Länken kan vara i text eller en bild. Det sista använder jag mig av för att åskådliggöra mitt reklamhäfte för mina släktforskningskurser. Det finns på falbygdsanor.seOmSläktforskningskurser på höger sida i rutan.

Har laddat upp två filer, den ena är den här ovan och den andra är listan över emigrantlänkar som finns här på bloggen. Lade upp den som en vanlig pdf-fil i januari i år, Tagesdotters Emigrantlänkar 2016 men nu är det alltså den gamla utbytt mot en som bläddrar. En ny länk har tillkommit sedan sist, ett vigselregister i Minnesota. Den nya länklistan finns att kolla in här

Det här är en enkel tjänst. Du laddar enkelt upp din färdiga PDF så sköts det automatiskt. 

 

Den gamla släktgården är såld

Så var det då dags, den gamla släktgården som hittills har gått i arv och brukats av flera generationer har sålts. Den siste som brukade hade inga barn och på så sätt går den ur släkten. Flera generationer har byggt upp gården till vad den är i dag.  Tänk om väggarna kunde berätta. De hade kunnat berätta en hel del, men kanske inte så mycket ändå. Det har byggts om och till undan för undan så mycket av den gamla byggnationen finns inte så mycket kvar, jo stommet förstås.

Fastigheten har styckats av i tre delar, skogen har fått en ägare, gården en annan och det lilla torpet ska också få en ny ägare. Både skog och gård har sålts till utomstående men dock lokalt. De nya ägarna är från trakten men tillhör inte släkten. Kanske kan det bli bra ändå, gården får nytt liv men det blir inte som förr. Men tiden har sin gång och förändringar sker. 

Gården ska överlämnas till de nya ägarna, det betyder att allt lösöre ska bort. Både jordbruksredskap och saker inomhus. Men först ska släkten få plocka till sig. Det blir inte alltid rättvis och att saker hamnar där de borde, det vill säga till rätt släkt. För boet är en samling av saker från olika familjer och generationer. De ingifta förde med sig möbler och saker. Man får hoppas att de som har fått sätter värde på dem för det de är, de har en historia. Historian kan man ofta hitta i de gamla bouppteckningarna. Någon kämpar emot och ser till att några saker och möbler hamnar där de ska men får ge med sig i andra fall. För de flesta blir då saker och möbler just bara saker och möbler, någon historia följer inte med. 

Viktigt är även de gamla dokument som finns i huset. De får inte slängas. En som sätter värde på att de har sparats av generationerna och finns kvar, ser till att de inte slängs i den hyrda containern och tar med sig hem. De gamla fotografierna finns också kvar, de flesta blir kvar och tas undan. Även de som det inte står något på vilka personerna på fotografierna är. Kanske någon annan i släkten kan identifiera. En historie- och släktintresserad får ta del av materialet och hjälper till att bevara och sprida det i släkten. 

Gårdsaktioner är ovanliga i dag så det kommer mycket folk. De flesta nyfikna och ortsbor som träffar bekanta och pratar. Men också spekulanter och köpsugna. Maskiner och innesaker har ställts ut på åker, trädgård och på vagnar. Släkten kommer också och vill vara med. De träffas och diskuterar.

Så var den sagan slut, släktsagan om gården som har gått i arv i generationer i samma släkt. Nu kommer en ny tid och en ny släkt flyttar in i huset och kommer att gå på gårdsplanen.

IMG_2633-1IMG_2549-1IMG_2561-1IMG_2510-1IMG_2686-1IMG_2514-1IMG_2518-1-2

Vi tar det lugnare i höst (2016)

De flesta av deltagarna som går nybörjarkurs i släktforskning för mig brukar följa upp med att gå fortsättningskurs direkt efter. Mina kurser är lagom långa tycker jag, åtta gånger en dag i veckan. Inte för länge och inte för kort. Det gör att de som inte är intresserade eller kommer på att det är för mycket jobb och de som vill veta mer för att kunna forska mer på egen hand skiljs åt.

Så var det förra hösten, där nybörjarkurs övergick i fortsättningskurs på våren. Så var det även förra våren med start av nybörjarkurs och fortsättnings på hösten. I våras blev det ingen nybörjarkurs men jag tänker köra en fortsättningskurs ändå nu i höst om intresserade finns.

Anledning att gå fortsättningskurs

Har flera deltagare som återkommer i fortsättningskurserna. Anledningarna kan vara många men jag har hört

  • Det är så tråkigt att sitta hemma ensam att forska. Kör man fast har man ingen att fråga.
  • Har svårt att få tiden att räcka till hemma, mycket lättare när man har en fast tid varje vecka som man måste gå till.
  • Det är kul att forska i en grupp, man får gemenskap och kan få erfarenheter från andras forskning. Kanske kommer man på att man har gemensamma släktingar eller forskar i samma geografiska område, vi kan då hjälpa varandra.
  • Har tillgång till kursforumet forskarstugan som du har på webben, är ju bara som kursdeltagare som man har tillgång till det.
  • Du är bra som kurshandledare och är snäll.
  • Du ger oss utmaningar, problem som ska lösas, testar våra kunskaper och jag får alltid hjälp när jag behöver.

Det två sista blir man ju bara glad över, det betyder att det är trivsamt på kursträffarna och att kan förmedla hur man ska släktforska på rätt sätt så att deltagarna förstår. Visst finns det personer som har svårigheter att ta till sig den kunskapen jag förmedlar eller kommer på att släktforskning var inget för mig men de flesta tycker det är kul.

Fortsättningskursen hösten 2016

Eftersom det inte var någon nybörjarkurs i våras och därmed har jag inga deltagare som nyss har gått nybörjarkurs som ska gå fortsättningskurs direkt efter, blir det en lite annorlunda fortsättningskurs i höst. Den ska bli till för de som har forskat en del på egen hand, har gjort en paus och vill komma igång igen utan att gå en ny nybörjarkurs och/eller helt enkelt vill ha gemenskapen att kunna träffa andra släktforskare, kunna och diskutera och ha en handledare när man kör fast eller inte kan läsa handstilar.

Tempot ska inte bli så höjt som i tidigare fortsättningskurser utan ska anpassas mer till deltagarnas önskemål. Forskning i egen takt helt enkelt och när deltagare vill ha föreläsning eller genomgång så gör vi det. Kanske kan vi ta in en föreläsare utifrån.

 

Som vanligt finns det information om och innehåll i de kurser som jag är kurs(hand)ledare för på falbygdsanor.seFortsättningskursen startar 28 september och nybörjarkursen 4 oktober.