Släktforskartermin hösten 2013

Det är dags att vakna lite efter den toppen sommar vi har haft. Inte har jag då suttit framför datorn och släktforskat i samma utsträckning som jag gjorde förra sommaren när det regnade nästan hela tiden.  Det har ni väl också märkt här på bloggen. Har inte skrivit något sedan i maj, haft semester från skrivandet också. Men jag har inte släppt emigrantforskning för det. Var på Minnesotadagen i Ljuder och i Långasjö i sommar där Klasatorpet och Korpamoen ligger, kanske blir det en artikel längre fram.

Höstterminen startade som sig bör med Släktforskningsdagarna som i år var i Köping 23-25 augusti. Själv var jag i Folkärna den helgen och hälsade på.

Nästa riksaktivitet är nu i helgen med Kulturarvsdagen. Det är ett EU-arrangemang – Culture Heritage Day. Årets tema är människors mötesplatser. För den som är intresserad, kan läsa på Riksantikvarieämbetets webbplats vad som arrangeras vad och var.

Själv kör jag i gång släktforskningskursen i början av oktober. 10/10 är det nybörjarkurs på ABF i Falköping. I år med eget kursmaterial. Har tidigare haft Steg för Steg av Per Clemensson men att den inte riktigt fungerar på min sätt att föreläsa och lära ut nu efter ett antal år som kursledare. Kanske blir det så när man har varit kursledare en tid, då skapar man sig sina egna rutiner och material och vill att det ska fungera på ett visst sätt. Har också upplevt att nya kursdeltagare har andra krav än mot när jag började. Då är det på tiden att det görs om. Har därför skrivit eget material, med en teoridel och två övningsexempel. Som förut har jag en webbforum som komplement – forskarstugan, där det finns tips, råd och länkar i släktforskning. Sånt som kan vara bra att veta men som kursledare oftast inte nämner.funnit 

Det fina och varma vädret håller i sig, så jag suger på karamellen lite till och än har jag inte riktigt startat min släktforskartermin hösten 2013. Det är skörd av bönor, Västeråsgurkor, mangold och annat i landet. I våras sådde jag även fågelmat, solrosfrön. De har blivit långa och ståtliga. De kommer dock inte att skördas av mig utan av fåglarna, där de står.

Byta efternamn

Det är ganska popuärt att byta sitt efternamn. Kanske tröttnar man på sitt -son eller annat namn. En annan vanligt efternamnsbyte situation är vid giftemål och parterna kan inte komma överens om vem som ska byta och löser det genom att båda byter.

Så vad byts det till? Ett gammalt släktnamn eller nykonstruerat?

Om valet är ett gammalt släktnamn är kravet att det ska ha funnits i släkten i rakt nedstigande led. Det ska vara i minst två generationer och senast inom fyra generationer räknat från sina föräldrar. En bra anledning att börja släktforska, tycker jag. Hafsa då inte ihop ett släktträd då utan se till att det blir ordentligt gjort. Det kan finnas överraskningar som gör att du får fler uppslag på efternamn.

Har du tänkt att konstruera ett nytt efternamn gäller förstås att det inte redan är upptaget. Försök att vara uppfinningsrik och kom på något nytt. På Patent och Registeringsverket  finns de regler och krav som finns om det här med namnbyte och Skatteverket har också information.

Min pappas sida

Själv heter jag Jonsson och är den enda i släkten i tredje ledet som har det ursprungliga efternamnet som min farfars far Johan Petter Jonsson hade. Giftemål och namnbyte har gjort att det att det blivit så. Namn i släkten: Carlsson, Digreus, Hansson, Sehested-Preetzmann, Ström, Rosell, Tersman, Zachrisson och Ålbråthen är några av dem.

Så om någon i släkten på min farfar Johns sida (han hade åtta syskon) skulle byta till något efternamn vore det i så fall till släktnamnet Jonsson. Jonsson är mycket mer ovanligare än Johansson. En annan variant vore att göra en konstruktion på Kartagården, Ravelstorp, Gökhem, för där var hemvisten för Johan Petter Jonsson och hans Selma Johansdotter.

Min mammas sida

På min mammas farfar sida skulle släktnamnet varit och är till viss del Andersson. Min morfars far August skulle egentligen hetat Andersson, utav sex syskon var det endast en son som behöll det ursprungliga. Det var min morfars far August som satt ton och fart på de andra att de skulle byta. Han gjorde beväring och tjänst nere i Halmstad och där kunde han naturligtvis inte heta Andersson, det blev Ljungqvist, ett namn som inte fanns tidigare i släkten, så historien hur det kom till vet vi inte. Kanske drog de lott eller så tilldelades han namnet. Båda varianterna har jag hört av vid andra efternamnsbyten har gått så till.

Efter att han hade kommit hem byte två bröder och en syster till samma, en av stavningarna blev Ljungkuist, en konstig stavning kan tyckas men så var han en emigrant. Senare generation bytte till Youngquist. Den äldste i syskonskaran tog sig namnet Floren efter sin farfar som hade soldatnamnet Flor. Namn i släkten: Hansson, Henriksson, Holmberg, Johansson Jonsson och Ljungkvist.

Mitt alias

Använder jag mig av ett alias i släktforskning - Tagesdotter. Hoppas att det är välkänt numera, har använt mig av det några år nu. För den som undrar hur det kan komma sig är det för att det är just vad jag skulle ha hetat om vi fortfarande hade använt oss av patronymikon, dvs pappas förnamn med -dotter efter – Tagesdotter (Tages dotter).

Floby sockens torp och backstugor

Som jag utlovade i artikeln Ny lokalhistorisk bok i Falköping, där jag skrev om den nya boken om Rössberga i Valtorp, att jag skulle skriva om den nya boken om Floby. Skaffade boken för ett tag sedan.

Sture Creutz – en eldsjäl i hembygdsforskning i Floby

Sture Creutz med postadressen Floby, boende i Sörby socken, strax utanför Floby samhälle är ett uppslagsverk när det gäller de gamla och deras boställen i och runt Floby. Nu har han delat med sig av den kunskapen i den nya boken Torp, torpare och backstugor inom Floby socken. Han har lagt ner tusentals timmar på att leta i arkiv, på kartor och ute i naturen efter information och tecken efter de gamla boplatserna.

Det var hans förtjänst att de gamla ekonomiska kartorna för Skaraborg en gång gavs ut på 1980-talet. I dag är de verkligen en skatt och till stor hjälp när det gäller att identifiera var förfäderna bodde och härleda dem till nutid. Inte så konstigt att de blev utgivna, eftersom han då när de publicerades arbetade på Lantmäteriet i Gävle och han såg till att de blev utgivna innan han gick i pension.

Sture och jag har haft kontakt genom åren. Han har guidat svensk-amerikaner i bygden och delat med sig av vad han kan om deras historia på bygden. Har haft förmånen att få komma in i hans Floby-Sörby rum, där allt är samlat och staplat på varandra. Har ävens hans avskrifter av husförhörslängderna i Floby AI:8 1870 – 1890, AI:9 1891 – 1900 och Församlingsbok AII:1 1900-1915, där det även finns kompletteringar som inte finns i originalböckerna. Dessa finns numera att läsa och forska i på ArkivDigital.

Bokens huvudpersoner och ställen är numrerade i en lista. Varje nummer finns utritat på en karta som finns i slutet av boken. De sju kartorna visar var i Floby socken som varje ställe, torp, stuga eller jordkula låg en gång i tiden. På platsen finns en markeringstolpe som märker ut var stället låg. De flesta av dem är borta sedan länge, rivet, netplockat eller helt enkelt uppodlat. Stolparna är uppsatta av Sörby-Floby Hembygdsförening under 2012.

Omslagsbilden på boken är på Rök-Olle som står på trappan framför sin stuga. Det står att han har på fötterna en söndags- och en vardagstoffel och när man tittar efter kan det ses tydligt att det är en två olika på. Om honom och hans stuga handlar nr 1 om. Fotot är bara ett av många, ett flertal finns i boken. Placerade under rubrik eller sist efter varje beskrivande text om stället och dess invånare. I förteckningen som finns längst fram i boken över de hus och personer som boken handlar om, finns även information om vem som är ägare av marken i dag, i alla fall 2012.

Ur boken

Ställen förr fick namn efter en person som hade bott där eller så var det tvärs om att den som bodde där fick smeknamn efter vad stället. Som Andersa på Åsen. Torpet (nr 21 i boken) har fått namnet efter Anders Gustaf Andersson 1826-1908 med sin hustru Maja Lisa Johansdotter 1823-1906, båda avlider på torpet. De flyttade in 1850 och var de sista som var bosatta där. Vidare får vi veta att torpare Anders hade en bror Johannes, som sedemera blev präst och tog sig då namnet Floberg. Namnet kom efter brodern till deras mormor Maria Jonsdotter som var guldsmeden Sven Floberg. Torpet Andersa på Åsen finns inte kvar sedan 100 år, husplanen är uppodlad, endast brunnen finns kvar.

Ett annat ställe var Skottes (nr 38). Ett torp som också kallades för Skottalyckan och var ett torp som låg under Backgården i Bragnum. Det var på ett utskifte intill gärdesvägen mellan Grolandavägen och Backgården. Dit flyttade 1850 en Johan Johansson Skott 1818-1889 och hustrun vid namn Maria Stina Jonsdotter 1823-1877. De fick sju barn varav de sex yngsta var födda i torpet. Sönerna Anders, Erik och Carl tog sig efternamnet Sandberg. Erik och Anders utvandrade till Nordamerika från Jämtland. Anders gifte senare om sig med en Charlotta Andersdotter, med äktenskapet var inte lyckligt. Kanske var en bidragande orsak att Anders var begiven på starka drycker. En tidningsnotis finns med om Anders.

Arbetskarlen Johan Johansson Skott från Backgården från Floby socken född 1818 och gift sedan 10 år insjuknade den 6 dennes på kvällen, sedan han omkring 9 på aftonen förtärt aftonmåltiden ärtsoppa. Han fick strax därefter kräkningar och dog följande dag mellan 4 och 5 på em. Som han icke under livstiden låtit undfalla sig yttrande som tydde på självmordstankar, misstänktes förgiftning. I följd härav förrättades av doktor O Selling obduktion å den döda kroppen den 23 dennes, därvid i magsäcken påträffades misstänkta korn som vid följande dag å apoteket verkställd mikroskopisk undersökning visade sig vara arsenik.

I boken finns fortsättningen i berättelsen om Johan Johansson Skotts död och om ytterligare 109 numrerade boställen, som Klara på Lunnen, Ramströms, Lidholmslyckan och Skägg-Jonasa.

Upplägg

Boken har ungefär samma upplägg som De gamla öde boplatserna i Gökhem och dess bebyggare, samt fornminnen och minnesvärda platser, utgivet 1989. Det skiljer 24 år i utgivningsår. Då renskrevs boken på skrivmaskin (jag själv) från anteckningarna som K G & Ingbritt Johansson i Odensberg inventerat 1975-87.

Det har hänt en hel i skrivreglerna sedan dess (själv fick jag en åthutning efter att ha skrivit den första hemtentan i Datapedagogik 1999, när jag gick på Högskolan i Skövde), bl a skrivs rubrikerna med fet stil i stället som förr med ett streck under, luft mellan stycken och gärna underrubriker för att det ska bli läsvänligt. Tyvärr har inte den som renskrev den här boken inte följt de nya reglerna. Kanske kan det bero på att man inte ville ha så många sidor i boken.

Tycker själv att boken förlorar på ovanstående men det är kanske en smaksak. Det bästa sättet att läsa boken är att lägga ett vitt A5 under och dra som en linjal, då är inte risken att man läser på någon annan rad. Men det är så mycket intressant att läsa om så man kanske inte bryr sig om upplägget. För det är mycket fakta som kan läsas, sånt som faller i glömska om det inte finns någon eller några eldsjälar som tar vara på det och ger ut i bokform. Har själv en hel del anor från Floby socken men mycket avbokens innehåll var nytt för mig.

Utgivare

Boken utgiven av Sörby-Floby Hembygdsförening under början av det här året 2013. Boken finns att köpa på Floby Antikvariat, på nätet hittar man boken under Bokbörsen. Kostar 225:-. ISBN: 9789163725180.

Webbutvecklingen går framåt… fort

Hjulen snurrar fortare och fortare, mer information och teknik öses över oss. När jag gick på gymnasiet på 1980-talet talade man om att det tog sju år att fördubbla informationsmängden. Den siffran är gammal sedan länge och nu gäller två år. Bara två år alltså. Det gäller även tekniken och teknikutvecklingen. Det betyder att den bärbara dator jag köpte för tre år sedan är gammal även om jag tycker att den fortfarande fyller mitt behov.

På Internet finns det hur mycket information som helst och mer kommer ut varje dag. Sättet att göra webbplatser har också förändrats. Förr pratade man om hemsidor, med enkla html-kodning och något javascript. I dag är det webbplatser och flera olika språk i kombliment med html ex php, databashantering osv. Html-språket i dag är inne på vers html5.

Webbplatser idag är uppbygda kring ett css3-dokument (håller på att fasas ut och nu börjar sas gälla), som är det som styr de andra sidorna. Det är där som form, var olika texter ska ligga, färg, tecken-/storleksnitt osv. När jag lärde mig göra hemsidor i slutet av 1990-talet lade man allt som styr en sida i början på varje sida. Med ett css-dokument som styr de andra går det fortare att ladda varje sida. Dessutom är det mycket lättare att ändra eftersom du ändrar bara på ett ställe.

I takt med att våra apparater har blivit mindre och bärbart har vi blivit mer uppkopplade. Våra smarta telefoner gör att vi nu kan sitta på toa eller ligga i sängen och surfa. Stationära dator är snart ute i hemmen, det är bara bärbart i olika storlekar som gäller. Det gör att det är ett annat tänk vid uppbyggnad av en webbplats.

Förr att man utgick från den dator som webbplatsen jobbades fram på och som troligtvis var en stationär dator och gjorde en version. I dag ska man börja med den lilla enheten, för att vara säker på att besökaren kan läsa allt. Det gör att en webbplats i dag bör finnas i flera varianter med samma innehåll men med olika utseende. Själv behöver jag en ny version av Adove Dreamweaver för att uppfylla de nya kraven. Har vers CS3 och behöver den nya CS6, men den kostar en slant även som prenumeration av Adobes tjänst Creative Cloud. Kanske har jag jobbat ihop till en licens lagom när vers 7 släpps om ett par år. Får bara hoppas att min gamla dator klarar av att driva programmet, dvs uppfyller systemkraven.

CMS-verktyg finns också till hjälp för den som kan lite om att bygga webbplatser. Där kan man flytta runt komponenter (var text och annat som ska synas) utan att behöva kunna html-kodning. Men det går inte alla gånger skräddasy det som man vill ha. Du får hålla dig till de mallar som finns att tillgå (som här på WordPress). Databaser ingår oftast inte i dessa verktyg.

Något att tänka på som webbmakare nu för tiden ska undvika att använda javacript. Detta eftersom våra smarta telefoner inte kan läsa dessa. Det gör att vi släktforskare får tänka om en del. I alla fall de som lagt ut sin forskning på nätet med hjälp av ett webbaserat släktforskningsprogram. De flesta av programmen använder sig av javacript. Det är bara ett program som uppfyller kraven att inte ha javacript just nu – TNG. Inte så mycket att välja på alltså. Teknikutvecklingen har sprungit ifrån de andra webbbaserade släktforskningsprogrammen.

Det var länsstudiedag 11 mars 2013 för Skaraborg gymnasieskolor, förlagd på Ållebergsgymnasiet i Falköping. Passade då på att gå på föreläsningen som Joakim Stockman höll i. Han arbetar i Betssongroup och på Malta.

Indexering på gott och ont

För mig som är emigrantforskare och som söker i databaser i USA är indexerade ett måste och helst normaliserade också. Jag kan inte bläddra igenom varje fotografi/bild av en bok/kartotek som består av hundratusentals ark för att hitta information som är nytta för mig. Indexerade databaser underlättar en hel del i mitt forskningsarbete.

Söker just i databaser efter emigranter från Falbygden och deras familjer. Har precis gått igenom US Passport Applications 1795-1925 (finns på Ancestry.com), där våra emigranter som har blivit USA-medborgare finns med. I databasen finns de som ansökte om pass med för att resa hem till Sverige och hälsa på gamla mor, släktingar eller helt enkelt göra en nöjesresa i Danmark, Norge eller något annat land, oftast i Europa.

För att kunna gå igenom alla ansökningarna på bästa sätt är det till stor hjälp att använda sig av indexeringen. Det finns en hel del möjliga sökmöjligheter att använda sig av. Har upptäckt för att få med de flesta är det att söka på så få uppgifter som möjligt. Om det går söker jag endast på Location i Birth i sökformuläret. Du får gå igenom en hel del ändå för att få med alla som kan tänkas finnas med.

Är ganska beroende av att indexeringen är bra gjord och det är den inte alla gånger. Inte konstigt kanske om man tänker på vilka som sitter och indexerad – kineser. De som sitter där kan väl endast engelska och inga andra extra språk. Då gäller det att det verkligen blir rätt men det blir det inte.

Har sett en hel del olika stavningar på bl a Falköping och Stenstorp i US Passport Application databasen. Å andra sidan har jag förståelse, det kan inte vara lätt alla gånger att läsa på ett främmande språk. Men då ska det göras så mycket som möjligt för att rätta till och jag tycker att Ancestry slarvar en del. De borde ha någon som går igenom materialet innan det läggs ut, korrekturläsning kallas sånt. Det ska vara en person som kan det språk som den amerikanska medborgaren har från början t ex svenska och ha lokalkännedom om landet för att det ska bli så rätt som möjligt.

Exempel på stavningar som kan hittas

Falköping

• Foblicolan
• Falk Spring
• Fahlowing
• Fathoping
• Falkopeng
• Felkokiping
• Falkaping
• Folsheping
• Faltopeng
• Falkapeng
• Zrlkoping

Karleby

• Karlechy

Kleva

• Eleva

Stenstorp

• Stenshop
• Stenstork

Ullene

• Ulleved

Det här med att de som skriver av inte kan tyda ut eller läsa vad som verkligen står, skapar stora problem för den som söker efter sina släktingar som hade blivit amerikanska medborgare och var hemma på besök. En annan sak om det är felstavat från början, då kan det kanske inte vara så lätt om att det går att tyda för den som har lokalkännedom vad det ska vara för ort.

För mig blev det att leta i nästan hela sökträffen på 37 000 ansökningar. Rättstavningarna kommer längst fram och sedan kommer resten i blandad kompott. Det tog ett tag men det var det värt. En hel del nya uppgifter om emigranterna från Falbygden hittades och som matades in i databasen.

Forum för kurs(hand)ledare saknas

Grundskole- och gymnasielärare hämtar ofta idéer utifrån om metodik, undervisning och laddar ner material, det är för dem naturligt. De delar gärna med sig sina erfarenheter till andra lärare och ger förslag på hur undervisning kan bedrivas. Oftast görs detta via webbplatser och forum.  Exempel på webbplatser är: Lektion.se, Facebook och Twitter. Det var i slutet av 1990-talet som utvecklingen började ta fart i samma takt som dator och Internet blev tillgängligt för var och en. KK-stiftelsen drev på skolans utveckling med att skapa virituella lärarrum.

Datorn och Internet har också utvecklat släktforskningen och gjort en hel del forskningsmaterial tillgängligt. Det finns otaliga webbplatser och databaser med forskningsmaterial för oss släktforskare. Sveriges Släktforskarförbund var tidigt ute med sitt Anbytarforum där forskare kan ställa frågor om sin forskning och få svar från andra. På Facebook finns det en hel del grupper för släktforskning, där kan även lokala släktforskarföreningar eller privatpersoner lägga upp grupper i ämnet. Ex Pitebygdens Forskarförening, Släktforskning – en gravsten och arkiv berättar och Swedish American Genealogy Group.

Men någon utveckling liknande som lärarnas virituella lärarrum har har jag inte sett och det är något jag saknar. Det skulle vara ett ställe som kurs(hand)ledare från hela Sverige skulle kunna utbyta tankar, idéer och ev material med varandra. De flesta av oss arbetar genom ett studieförbund, förening eller driver egen verksamhet. Vi försöker ju alla lära ut och förmedla grunderna i släktforskning och mer avancerat till intresserade.

Jag tror att vi alla som är studieledare, även erfarna, skulle ha något att vinna av och ha nytta det här. Alltid bra att få influenser från utifrån, ha bollplank och byta idéer. Flera av oss behöver någon att vända oss till för att få nya influenser. En kursledare som kör kurs på ABF på annan plats i Sverige kontakta mig för att få tips hur man skulle kunna lägga upp en fortsättningskurs. Jag har inga svårigheter med det. Visst finns det en hel del utgivet utbildningsmaterial, men det gäller att kunna använda och förmedla det på rätt sätt.

Har gått studiehandledarutbildning för Sveriges Släktforskarförbund, både grunden och fortsättningen. Varför inte låta ett forum bli en förlängning i kursen? Nu när Anbytarforum ska göras om tycker jag att utrymme för ett virituellt lärarrum ska avsättas. Det kan bli ett (kursledar)lyft i Släktforsknings Sverige, precis som lärarlyftet är. Antar att det är väl tanken med studieledarutbildningen som förbundet försöker förverkliga. Det är alltid bra att träffas ansikte mot ansikte, men varför inte utnyttja de tekniska möjligheter som finns? WordPress (som den här bloggen ligger på) lanserade förra veckan verktyget classroom.

Den störste vinnaren på det här är väl nybörjaren i släktforskning. Det är hon/han som har största beroende av en kursledare som har tillgång till rätt kursmaterial och metodik för just sig. Alla lär sig inte på samma sätt, se artikeln Att vara kurs(hand)ledare i släktforskning. Jag vill i alla fall att deltagarna ska när kursen är slut att de ska känna att de har fått en bra hjälp på vägen i sin fortsatta forskning.

I släktforskning har det varit lite av revirtänkande, i alla fall var det så när det var forskning med hjälp av mikrorulle o -fish och bland de som har hållit på i ett 30-tal år och mer. Kanske naturligt då eftersom det krävde en hel del av släktforskaren och källorna var inte så lätt tillgängliga som i dag. Jag hoppas att det har förändrats, eller har det det?

Ungefärlig ålder

För den som letar efter sina emigrerande släktinger upptäcker snart att i USA finns det få uppgifter om exakt födelsedatum det är mer om ålder, hur gammal personen är när noteringen görs.

Det börjar med redan här på hemmaplan, med CD:n i Emigranten Populär. Emigranten är den CD:n som ger uppgifter om hur långt din emigrant köpte biljetten. Varje emigrant skulle visa upp sin biljett hos Poliskammaren i den hamn som emigrationen skedde från. Har man tur får man fram uppgifter om att emigranten hade köpt ända fram till slutdestinationen istället för bara till New York. En familjemedlem som redan fanns i landet kunde möta upp i New York och då behövde den utvandrade inte köpa längre är från Sverige utan de skaffade biljett på plats i New York.

Vad som finns är uppgifter om: personens för- och efternamn, ålder, utvandringsort, utvandringstid, destination, nummer på biljetten samt om det var fler som åkte på samma biljett och vilka de var.

I det nya hemlandet

När emigranten klev i land i sitt nya hemland var det en ny kontroll, där allt antecknades vid en pulpeter i den stora mottagningssalen. Det var bl a namn, vilket skepp som immigranten kom med, varifrån hon/han kom ofta utvandringsställe men kunde lika gärna vara från vilken församling hon/han var född i,  stad som de skulle till samt ålder. På Ellis Islands webbplats kan du söka efter manifestet.

Nästa steg är ofta att leta efter sin emigrant i de folkräkningar, Census, som finns att tillgå. Det är endast i Census 1900 som det finns tillgång till födelseår och -datum. I resterande är det hur gammal som personen är när folkräkningen gjordes. Datum för denna står längst upp på Census-bladet. Census finns bl a att tillgå via familysearch.

Det gör att du i båda fallen och även i andra fall också har ett spann på tre år att söka på. Först det ungefärliga uppskattade året och sedan – /+ detta år.

Det finns databaser där exakt datum kan sökas på, World War I draften 1917-1918 är en. En annan är Social Security Death Index (SSDI) som är det nationella dödsregistret, men då gäller det att din utvandrare avled 1962 eller senare. Tidigare dödsregister är sorterade inom den stat som den avlidne dog i.

Is i magen

Så det gäller att ha is i magen när det letas efter emigranten och hon/hans familj. Inte bara att de kan ha bytt namn utan även det här med ålder. För det mesta stämmer den men ibland stämmer den ungefärlig åldern inte alls i det nya hemlandet. Ta då med i beräkningen att de kan ha blivit ett eller två år yngre än vad som har antecknats i kyrkoböckerna hemma i Sverige.

SVAR samarbetar med familysearch.org

I somras gick SVAR ut med att de räknar med att om ett par år behövs det inte köpas abonnemang på deras webbplats för att forskare ska få tillgång till kyrkoboksmaterialet.

Som jag har skrivit förut här på bloggen är Sverige den enda land i Norden som tar betalt för att forska i sina kyrkoböcker. Varför finns i artikeln Sökord: Släktforskning gratis.

Men nu ska det allså förändras. Man har ju undrat hur SVAR skulle kunna göra det möjligt och nu har jag kommit på det.

Besökte SVARs webbplats häromveckan för att göra en geografisk sökning och fick då fram att SVAR har börjat att samarbeta med familysearch.org. Läs gärna Familysearch.org en guldgruva.

Det är volontärer, frivilliga som gör arbetet för Familysearch och som skriver av kyrkoböcker och andra källor som sedan görs tillgängliga på webbplatsen för vem som helst kan söka i. Det är världsomspännande arbete och flera tusen volontärer sitter och knappar in över hela världen. För Sverige börjar det trilla in mer och mer svenska sökbart på deras webbplats. Om du anmäler dig frivillig är det hos SVAR som du kan få ett inlogg på, för att kunna läsa kyrkoboken i original som ska bli databas.

Samma svenska material som finns tillgängligt på familysearch.org kommer med stor sannorlikhet bli sökbart även på SVAR, men då kopplat till det befintliga materialet så att man kan se originalhandlingen. På familysearch får du bara resultatet på din sökning i databas, dvs du får ingen koppling/länk så att du kan se originalen, därifrån uppgifterna är hämtade.

Det är en stor uppgift med ett gigantiskt material att göra databas av. Flera år kommer det att ta. Om du vill veta hur långt familysearch har kommit med sin indexering av svenska kyrkoböcker finns det på en lista här. Är du otålig är det att hjälpa till att indexera för att det ska fortare bli tillgängligt. Läs gärna artikeln Gratis släktforskning på nätet? Glöm det!

Släktforskning i TV-reklam

De flesta av er har väl sett Ancestrys reklam som just nu går på TV. Där är det så enkelt att hitta släkt och information om dem. Men är det så? Tror du på vad som sägs i en TV-reklam? Det är ganska svårt att få ut budskapet i en TV-reklam eftersom den är så kort och det ska ut så mycket information som möjligt, då är det förenkling som gäller.

Vad Ancestry menar tror jag att det är så mycket enklare numera att släktforska. När jag började på 1990-talet var det hjälp av microfilm, som man fick skicka efter från SVAR om inte det lokala biblioteket hade (brukar vara kommunen). Numera behöver man inte ta sig till ett bibliotek/arkiv utan kan sitta vid sin dator hemma och få tag på samma kyrkoboksmaterial.

Men så enkelt som att det är bara att trycka på en knapp är det inte som det faktiskt låter i TV-reklamen. Det heter ju släkt- och emigrant-forskning. Forskning vet vi ju vad det betyder - sökning efter information i flera källor. Ancestry är bara en av dem även om de vill tro att det är den enda man behöver. De har inte allt även om det de har en hel del.

Men hur släktforskning går till förklarar de inte. Det finns heller ingen möjlighet att trycka in på den korta tid, som reklamen rullar i TV-rutan. Det låter bra det där om att hon har fått fram uppgifter om han som hade ett apotek i Chicago och blev dömd för att ha smugglat sprit.

Jag hoppas att det inte är någon som går på den enkla förklaringen i Ancestrys TV-reklam, där går det som en dans och är ganska lätt. Fortfarande är det ett hantverk att släkt- och emigrantforska. Det är ett mycket större hantverk än det som är i Sverige. Fler källor att ösa ur i stället för några få som i Sverige. Det gäller med andra ord veta vilka källor som det ska letas i. Pusselbitar som hittas här o där som man sedan fogar samman till en bild av en person eller familj.

Har skrivit en hel del om hur det är att emigrantforska här på bloggen. Sök gärna efter artiklar.

Släktforskning årstidsbundet?

När tycker ni att släktforsknings säsongen börjar? Släktforskar ni året runt eller är det bara en viss årstid? Vilka månader sker det? Väderberoende? Har tråkigt och vill göra något av tiden?

Ja, frågorna är många här ovan men berättigande. För när på året släktforskar ni?

När jag började i början av 1990-talet tyckte de flesta forskarna att det var en vinter hobby. Men jag undrar inte om det har förändrat sig en del?

Förr i tiden (räknar före och efter den digitala revolutionen och innan kyrkoböckerna kom ut på nätet) var det ju att man fick i regel åka hemifrån för att släktforska. Då fick det planeras en del i förväg. Var stället man skulle åka till ett landsarkiv, var det flera veckor i förväg eftersom då skulle det tas ledigt från jobbet. Om du skulle till det lokala biblioteket var det också att planera, om det var tidbokning. Så var fallet på Falköpings Bibliotek, där i början var det viktigt boka sig en mikrofilm/-fish läsare några dagar innan tilltänkt besök eller så fick man chansa att det fanns plats. Men viktigt var i alla fall att bokning måste ske. Sedan luckrades det upp då det gamla gardet slutade och de nya inte var lika många som dem.

Att forska på sommaren var inget lockande, om det inte råkade vara över 30 grader och man vill fly värmen. Ofta var/är forskarrummet/-salen i en källare eller ett annat mörkt ställe. Som alla vana forskare vet vi att tiden bara rusar iväg så hiskeligt fort när man forskar. Väder, dagen och annat som förändras svischar förbi, tiden bara försvinner utan att man är medveten om det.

I dag finns alternativet att forska i källor via datorn. Var du befinner dig och gör detta är i dag valfritt. Särskilt om du har en bärbar och en uppkoppling i form av ett trådlöst, USB- modem eller modern mobiltelefon som kopplas upp på Internet. Vi använder oss av databaser som finns Internet eller CD/DVD. Det mesta kostar, men det kan ju jämföras med de kostnader som forskaren hade förut att åka någonstans och att inte alls ha tillgång till material.

Så nur ser dina forskarvanor ut? Mina forskarvanor och tider har förändrats under årens lopp. Forskar nu året om, inget avbrott för att det är vår eller sommar. Kurvan ser dock inte likadan ut över hela året, det finns berg och djupa dalar. Något som spelar roll numera är hur länge som man har löst ett abonnemang på ex Ancestry, ArkivDigital, SVAR eller GenealogyBank. Man vill ju så att säga utnyttja den tid som köpts och abonnemanget löper på. Själv brukar jag köpa årsvis. De utländska abonnemangen köper jag inte löpande utan det går några månader emellan, tills jag upptäcker att de behövs igen.

Vädret spelar en viss roll när vid forskning. Om det är regnigt och dåligt väder (som det var sommaren 2012) är det mest inomhusaktiviteter och vad passar inte in då, jo släktforskning. Något nyttigt och bra ska det ju göras med tiden. 

Det är lätt att sätta sig en stund vid datorn, en timma eller två i taget oberoende av årstid. Det görs mycket nu vid datorn och släktforskning är ett.

Har sett här på bloggen att det besöks mest på hösten och i november/december. De senaste två åren kan det ha med att göra att TV-serien Allt för Sverige. Har skrivit om den här en del. Min förhoppning är att bloggen hjälper till att få intresserade att börja att släktforska och andra att komma vidare i sin forskning.

På min Facebook grupp Tagesdotter har jag lagt ut frågan om när det är säsong för släktforskning på året. Du är välkommen att svara också!