Släktforskningskurs våren 2017

grind-wordpress

Ja, varför inte!? Det är för den som vill veta mer om sina rötter och där de bodde är det det rätta. Det är till för den som vill veta mer om familj, släktingar och anor och har tänkt att gå i deras fotspår i sommar, planering inför utflykter in i den egna historien.

Släktforskningssäsongen är numera året om. Tillgången till våra svenska kyrkoböcker är nu lätt. Den är bara några knapptryckningar bort. Vi gamla släktforskare tycker ofta att släktforska ska man när det blir för kallt att vara ute, dvs när det börjar blåsa och särskilt när snön lägger sig. Den här säsongen är dock inte en vanlig vinter. Snön har kommit och gått och kommer igen. Vem vet när det blir tillräckligt varmt ute, snön kan ligga fram till i början av maj nu när den kommer igen. Ofta har man fått frysa på 1 maj.

Det är med andra ord inomhusväder fortfarande. Det gäller då att sysselsätta sig. Du kanske har gjort det där du hade tänkt att göra under vintern och har tid över i väntan. Kanske har du funderat ett bra tag på dina rötter och vill nu veta mer om vilka de var, dina förfäder.

Det är våra förfäders och föräldrars val i livet som vi föds in i

För hade de inte funnits hade du inte heller funnits.

Det här är planering för din semester, för du har väl tänkt att besöka släktingar i sommar? Det blir alltid prat om släkten från gångna tider då. Här är ett ypperligt tillfälle att ha det i färskt minne genom att gå kurs nu i vår.

Kursdagar: Tisdagar med start 28 februari 18:00-20:30. Vi håller till i ABFs nya och fräscha lokaler på Bangatan i Falköping.

Mer om kursen finns att läsa på Emigrant.se – Forska – Släktforskningskurser. Anmälan görs till ABF i Falköping.

Gravstensinventerare

Vem vill inte se gravstenen på morfars far eller annan släkting? Det vill jag i alla fall.

Att hålla reda på sina släktingars gravar och gravstenar är något som hör till släktforskningen. Besöka gravplatser är ett sätt att komma personen i fråga nära, personen eller personerna blir då inte bara ett namn med uppgifter om födelse och död utan du kan säga hej och ge en hälsning i form av blommor, sten eller annat du väljer att lägga på graven.

Ibland bor man långt ifrån gravplatsen men vill ändå se hur det ser ut. Att då få tillgång till ett foto samt information om var gravplatsen är är guld värt. Det blir ett levande dokument av någon som har funnits i förgången tid.

 

Gravar på svenska kyrkogårdar

Det finns en hel del gravar med gravstenar i Sverige. De flesta av dem är från 1900-talet och framåt. Idag är de mindre då det inte är så många som begravs i kista utan i urna. Urnnedsättningar gör att gravarna inte blir så stora. I minneslundar och askgravlund är inte platsen där askan är utspridd markerad. Vid den sista nämnda finns oftast en plats/sten i närheten som visar vilka vars aska är spridd på platsen. Se mer på Gravregister i Sverige.

Gravarna är en del av vårt kulturarv. Det är mode i hur en grav skulle/ska se ut. Det gör att du kan se olika tidsepoker på en kyrkogård/begravningsplats.

Förr vid kontraktsskrivandet av gravplats kunde det skrivas i evinnerlig tid eller för all framtid. Sånt förekommer inte i dag. 25 år är den vanliga tidsbegränsningen men den kan förlängas, ett sätt är att det begravs fler i graven, tiden flytts fram. En del kyrkogårdsförvaltningar är nitiska och håller strikt på det här att en grav inte ska finnas för alltid. Det finns exempel på att gravar tagits bort innan den andra makan har avlidit som också skulle begravas i graven, utan att denna/-e får reda på att graven efter maka/-e är borttagen. Chocken kommer när graven inte hittas vid besök.

Gravsten på Torbjörntorps kyrkogård (R) är kulturminnesmärkt och får ej tas bort.

Kulturminnesmärkt gravsten på Torbjörntorps kyrkogård (R).

En grav i dag måste ha en gravrättsinnehavare, dvs en ägare av graven. Det är ägaren som har ansvar för graven, dess skötsel. Om det inte finns någon ägare riskerar stenen att tas bort och graven återanvänds. Det är endast om gravstenen räknas som kulturvärde som den får vara kvar, de flesta stenar är inte det. Mer finns att läsa hos Svenska kyrkan.

 

Hur gravinventering startade i Sverige

Det var föreningen Genealogisk Ungdom som 1979 började att dokumentera kyrkogårdars gravstenar. 1986 tog Sveriges Släktforskarförbund över i samband med att förbundet bildades och Genealogisk Ungdom lades ner, projektledare var Elisabeth Thorell. Det var före datorns tid så ett formulär på ett A4 fylldes i och ett foto klistrades upp på detta. Dessa förvarades hos Sveriges Släktforskar förbundskansli i Stockholm och Göteborg (detta kontor försvann i kostnadsbesparingar i samband med att Kent Andersson gick i pension). Hur omfattande arbetet var då törs jag inte uttala mig om. Men det var flera arkiveringsmappar.

Från början var det gravar från före 1900 men nu finns det ingen begränsning när gravar har kommit till.  Den gamla gravstensinventeringen har skannats in och är numera digital. Idag finns det ca 75 000 inventerade gravar i registret. Registret finns på Internet i Förbundets Faktabank – Gravstensinventeringen och växer hela tiden.

 

Att gravstensinventera

En gravstensinventering består i att

  • besöka kyrkogården där graven/gravarna finns för att fotografera stenen.
  • besöka, ringa till eller skicka e-post till kyrkogårdsförvaltningen för att få fram uppgifter om graven om var på kyrkogården den finns, som kvarter och nummer på graven samt uppgifter på vilka som är begravda i graven.
  • släktforska för att få fram fullständiga uppgifter om personen/personerna. Kanske finns det syskon som är begravda på samma kyrkogård eller annanstans.

Läs mer om hur man gravstensinventerar på Gravstensinventering – Börja inventera.

 .

Andra inventerare

De flesta som Gravstensinventerar är vanliga släktforskare. Vi som vill bevara vårt kulturarv och se till att dokumentera gravstenar innan de försvinner. För i dag är det inte självklart att gravar och dess stenar ska finnas kvar i all framtid.

Det finns projekt där medlemmarna arbetar med att kartlägga vissa kyrkogårdar eller i pastorat. Bruk för alla i Falköping har ett sådant projekt – Forskarna, som kartlägger gravar i Falköping och Stenstorps pastorat. Deras resultat läggs in i förbundens Gravstensinventering.

Geneanet har utvecklat en app, Geneagraves, som kan laddas ner på smarta telefoner. De kallar sitt projekt för En kyrkogård för eftervärlden. Eftersom Geneanet är ett internationellt företag finns det gravar i systemet från flera länder.

En som verkligen brinner för det här med att dokumentera våra gravstenar är Irene Jonsson. 2011 startade hon gruppen Från en gravsten – till ett släktträd, en släktbok som även finns på Facebook Släktforskning – Gravstenar och arkiven berättar. Gruppen har över  4 000 medlemmar, inga avgifter utan det är helt frivilligt att vara med. Gruppens främsta syfte är att fotografera de gravar som riskerar att försvinna, dvs de som har en grön lapp som visar att det inte finns någon gravrättsinnehavare. För att göra det överskådligt och dela upp ansvaret är gruppen indelad i län. De gamla länen det vill säga Västra Götaland är uppdelat i Skaraborg, Älvsborg och Göteborg och Bohus län. Nåbara är länsgrupperna på Facebook. Var och en av länen är adopterade av personer i gruppen dvs ansvariga. De brinner verkligen för det här. Det finns 13 länsgrupper (Jönköping, Kalmar och Kronobergs län är i en grupp) men flera saknas. Så är någon intresserad att hjälpa till?

 

Adoptera en kyrkogård

Kartläggningen av gravstenar på våra svenska kyrkogårdar har bara börjat om än det har hållit på ganska lång tid, men det har inte riktigt blivit fart på det. De som använder sig av gratis tjänsterna där foton och information om gravstenar tycker det är bra. De blir också frustrerade att det inte finns något foto på just den gravstenen de vill titta på. Det behöver fler som hjälper till, fler frivilliga. 

När du går in dina förfäders spår besöker du ofta deras och släktingars gravar, de personer som du har forskat efter eller finns i en släktbok som du har kommit över. Ta foto, kolla in och skriv upp var graven finns. Lägg upp foto och information på Internet, en gravstensinventering (se nedan). Så lätt är det att bli en gravstensinventerare!

Varför inte adoptera en kyrkogård eller ett pastorats. Gör det själv, i grupp eller förening (släktforsknings-, hembygds- eller andra föreningar). Adoptera och kartlägg den kyrkogård som ligger närmast där du/ni bor eller den som är intressantast, exempelvis där det finns familjemedlemmar begravda. Ta kontakt och samarbeta med kyrkogårdsförvaltningen. Deras information om kvarter, gravnummer och vilka som är begravda i graven behövs för dokumentationen. De kan skicka dig information om när en grav riskerar att försvinna. Passa på att dokumentera graven innan den tas bort, innan ett kulturarv till försvinner.

Var dokumentationen av de gravstenar du har kartlagt väljer du själv. Det finns ju tre ställen att välja på GravstensinventeringFrån en gravsten – till ett släktträd, en släktbok (länsindelningen) eller Geneanet

 

 

Vi har lång väg att gå om man jämför med USA. De har sin Find A Grave (kompletterar gravar med uppgifter om emigranter från Falbygden när jag kan), som just nu innehåller uppgifter om 150 miljoner gravstenar. Gravar och begravningsplatser i USA (artikel från maj 2014) finns i tid och evighet. Det betyder att det också finns bortglömda och övervuxna begravningsplatser. Så illa är det inte här i Sverige i de flesta fall. Våra kyrkogårdarna/begravningsplatser sköts om.

Frans August Johansson F 1860 i Marka (R) D 1914 Minnepolis, MN

Frans August Johansson föddes 13 december 1860 i Storegården, Påverås i Marka socken, som gränsar till Falköping. Han var nummer sju i en syskonskara av åtta. 

Familjen

Föräldrar var Johannes Pettersson F 21/10 1822 i Lilla Anguntorp, Gökhem D 14/5 1899 på samma ställe och Maria Johansdotter F 7/7 1823 1/7 Skyberg, Marka Övre, Marka D 28/2 1908 på samma ställe som maken. I Storegården liksom på de flertal gårdar som familjen bodde på var föräldrarna brukare.

Av de åtta barnen, dog en dotter vid sju månaders ålder, tre blev kvar i Gökhem o bildade familj, en blev järnvägare och bytte ut sitt patronymikon Johansson till Rundstedt och tre bröder emigrerade till Minneapolis, Hennepin Co, Minnesota där efternamnet blev Johnson. Frans August var en av dem.

Resan

Frans tog inte den normala vägen för trakten som var via Göteborgs hamn utan han reste till Östersund och därifrån vidare till Trondheim, där han finns antecknad i Poliskammaren 2/4 1884. Med på resan fanns hans blivande fru Brita F i oktober 1859.

Var Brita är född är osäkert men troligtvis i Rättvik (W). Inga uppgifter finns om hennes familj mer än att det är antecknat att hennes efternamn var Anderson. I USA blev hans namn Frank A Johnson och Brita blev till Bertha. De gifte sig 20/7 1884 i La Salle Co, IL.

Samma år som Frans August gav sig av 1884, gjorde även brodern Carl-Fredrik (Charles Frederik) 1854-1943 detta och 1886 emigrerade äldre brodern Anders Gustaf  (Andrew G) 1848-1920 och. Alla tog de vägen över Östersund-Trondheim. Även dessa bröderna bildade familj.

I Minneapolis

Frank A och Bertha började bilda familj i IL där första de två första barnen är födda. De flyttar sedan till Minneapolis där de övriga fem barnen föds. I Minneapolis arbetade Frank som mjölnare på Pillsbury A-mill, som i dag finns med på listan över historiska riktmärken i MN, i downtown Minneapolis.

Frank A och hans familj hade det inte så lätt, de flyttade ganska ofta, en gång om året ungefär. Det gör att det inte finns så mycket saker kvar av hemmet i dag.070624ai

Bröderna hade kontakt med varandra och med de hemma i Sverige. Kontakten med syskonen i Sverige var via brev. Det finns dock bara ett brev bevarat, skrivet från Anders Gustaf till sin syster Tilda. Ingen av bröderna åkte hem och hälsade på.

Bröderna är begravda på samma kyrkogård, Crystal Lake Cemetery i Minneapolis. Kyrkogården kan sägas vara en fattigmans kyrkogård. Det var här arbetarna begravdes. I dag ligger kyrkogården i ett mycket fattigt område där mest afro-amerikaner bor.

Forskning

Så som i många andra familjer, bröts kontakten med det gamla hemlandet när emigranten avled. Barn och barnbarn fortsatte inte att skriva. Kanske hade emigranten inte varit så noga med att tala om var familjen i Sverige bodde, ättlingarna hade fullt upp med sitt egna eller var inte intresserade att fortsätta.

Det tog 25 år efter start i sökandet efter Frank A:s ättlingar innan kontakten återknöts. Då 2005 var det mycket lättare att söka och få kontakt i och med Internet än vad som var vid starten 1980. I början av sökandet var det rullfilm som gällde och vad man hade i byrålådorna, det var svårt med att hitta en Frank A Johnson i Minneapolis. Johnson råkar vara det mest vanliga efternamnet i USA.

Hade lagt ut en efterlysning på Rootswebs efterlysningar Messager Board ett antal år tidigare och dagarna före julafton 2005 fick jag svar av en ättling. Det visade sig att hon hade varit på bröllopsresa 1984 och varit på Gökhems kyrkogård och letat, men då det fanns två Frans August Johansson födda i Marka och som båda utvandrat var det inte så lätt på den tiden forska, så blev det inget då. 

I dag

2007 reste jag och min mamma till USA för att träffa släktingar och se oss omkring. Träff med Frans Augusts barnbarns barn stod så klart på programmet.  Det var den resan som gjorde att jag började blogga.

Nu i augusti 2016 kommer så en av dem på besök i släktens gamla hemtrakter. Några av oss bor kvar på bygden eller i närheten men det är också stor spridning runt om i Sverige. För att lära känna och byta information, foton och annat om familjen finns en grupp på Facebook där vi gör allt sånt där. I skrivande stund är vi 44 medlemmar där vi alla är släkt på något vis. Men önskan är att fler ska passa på så att vi blir fler.

I samband när det blev klart att det blev ett besök från USA började jag att leta mer på allvar efter ättlingar till de andra två emigrerande bröderna. Har hittat, skrivit brev och fått kontakt med en ättling efter Anders Gustaf.

 

Vi kommer att passa på att ha en släktträff i Gökhems Hembygdsgård då när besöket görs. Alla vi som är ättlingar till Johannes Pettersson 1822-1899 och Maria Johansdotter 1823-1908 är välkomna. Vi kallar oss IhopaMarkasläkten. Kartagårds är den största grenen av familjen, den tillhör jag själv.

Du som tillhör släkten eller är osäker om du gör det eller inte, är välkommen att kontakta mig eller ännu hellre ansöka om (stängd grupp) att bli medlem i gruppen på Facebook som har släktens namn.

Min kurshandledare karriär

Jag ser mig själv som kurshandledare i de släktforskningskurser som jag leder inte som kursledare. Det är faktiskt skillnad på att vara kursledare eller kurshandledare. En ledare leder arbetet framåt, talar om vad vad som ska uträttas medan en kurshandledare däremot handleder, dvs förmedlar kunskap som sedan en kursdeltagare tar emot och omvandlar till sin egen kunskap som hon/han kan använda i praktiken.

Handledare är en person som stöttar och vägleder andra personer i ämne där handledaren har kunskap. Mycket förekommande inom utbildning och skola. Det är just vad släktforskningskurser är, utbildning i konsten att släktforska. Andra ord som kan användas är lots eller coach.

Det betyder att jag inte står med pekpinnen och säger att här så ska ni göra. Visst finns det vissa delar som jag trycker extra på som det här med källhänvisning. Det är upp till var och en av deltagarna att själva bestämma vilka grenar av familjen som ska utforskas. Jag hjälper gärna till att lotsa dem på vägen.

Jag började som medarbetare vid kurser som Falbygdens släktforskarförening drev. Det var på mikrofishernas tid. Då delades kurserna upp genom att ha en tidig och en sen praktisk del eftersom det endast fanns sex mikrofishapparater och deltagarna var oftast 12 stycken. Däremellan var det gemensam teori och kaffe.

Hösten 2009 började jag hålla egna kurser på studieförbundet ABF här i Falköping. Den första kursen var lite rörig eftersom jag inte fick bestämma kursmaterialet själv. Det var en kurs med deltagare från PRO i stan och de hade eget utgivet material som skulle användas. Tyvärr presenterar boken bara en hel del länkar ut på webben men inget om att hur man släktforskar. Det blev till att skriva ihop ett eget blad om hur det görs. Sedan dess har det rullat på.

Det brukar vara mellan 5 – 10 deltagare beroende på hur många som anmält sig. Alla brukar kastar sig över datorerna första gången när de får chansen, så första träffen kan te sig rörig men alla är vi barn i början och ivriga att sätta igång direkt, utan att gå via kunskapsinhämtande. 

För att få en lättsam stämning har vi en gemensam fika i mitten av kurstillfället och första gången brukar jag alltid bjuda på fikat, sen går vi laget runt. Ofta slutar sista träffen med en tårta av något slag som köps och vi alla skramlar till.

I början använde jag mig av släktforskningsläroboken – Släktforska steg för steg av Andersson & Clemensson men efter ett tag tyckte både jag att den var rörig, den passar helt enkelt inte mitt sätt att lära ut. Så 2013 skrev jag eget material som består av två delar eller tre, hur många beror på hur man ser det. Materialet består av en teoretisk del och två övningsexempel där samma person är utgångspunkt, en framåt i tiden och en bakåt. Genom att skriva eget kan jag anpassa materialet till mitt sätt att lära ut.

Kör både nybörjarkurs och fortsättning. Ofta två kurser samtidigt på olika vardagskvällar. Jag tycker om att förmedla mina kunskaper till andra. Mycket hellre det än att göra forskningsuppdrag. Enligt mitt tyckande och tänkande blir forskningsresultatet mer värt för den som har forskat om sin egen släkt. Personen får förståelse om hur mycket tid, kraft och klurande som ligger bakom. Det blir inte som om man betalar för att få arbetet gjort och sedan tittar sporadiskt på för att sedan lägga i en byrålåda eller i bokhyllan. Det blir ett levande material där forskaren satt sig in i hur och vilka människorna var som finns i släkten.

Jag ser fram emot att fortsätta hålla kurs i konsten att släktforska. Välkomnar er som bor eller arbetar i närområdet till Falköping. Jag tar hand om er efter bästa förmåga och ni får en kul resa på vägen till att lära känna era släktingar. Mer om upplägget finns på falbygdsanor.se.

Ett kinesiskt ordspråk:

Att glömma sina förfäder är som att vara en bäck utan källa, ett träd utan rötter.

 

 

Kursledare i släkthistorisk forskning – ny Facebook grupp

Vem vill ha diplom i att vara kvalificerad kurs(hand)ledare i släkthistorisk forskning? Sådant har jag och är stolt över det!utb-bevis_aj

Ett sådant diplom får man genom att ha gått de tre kurserna i som Gunilla Didriksson och Anna-Lena Hultman är ledare i för Sveriges Släktforskarförbunds räkning. Dessutom besvarat frågor och släktforska efter en specifik familj efter grund- och ett examensprov efter 2:a påbyggnadskursen.

Vi som har diplomet vill att fler ska ha möjligheten att införskaffa ett. Efter att de första diplomen delades ut i höstas i samband med släktforskardagarna i Nyköping så har intresset och efterfrågan ökat för kurserna. Nu till helgen blir det grundkurs Trollhättan. Nästa inplanerade är påbyggnadskurs 1 i Lindesberg i april.

Det är viktigt med utbildning. Att få lära sig nytt, få del av nyheter och metodik om hur släktforskning kan gå till. Framför allt är det viktigt att vi kursledare får träffas och byta erfarenheter och idéer. Som kursledare måste du vara öppen, lyhörd, kunna ta kritik och förändra sättet att lära ut. Det är trots allt det som kursdeltagarna är beroende på för att kunna ta till sig den kunskap och vilka metoder som används i släktforskning för att kunna lära sig att forska på egen hand.

Det nästan två år sedan jag gick den sista påbyggnadskursen, 2:an, i februari 2014. Det tog sedan över ett år innan förbundsstyrelsen beslutade att vi även skulle bli diplomerade, vilket skedde som jag skrev om här ovan.

Men sen då? Vad sker efter att vi gått kurserna? De liksom sättet och material att använda i forskning förändrat med tiden. Det behövs uppföljning. Ett sätt är att samla oss i ett forum av något slag. Eftersom vi bor på vitt skilda håll i Sverige är ett forum på nätet en bra idé. Jag skrev redan för tre år sedan om detta, Forum för kurs(hand)ledare saknas. Ett sådant har inte blivit till så jag har tagit saken i egna händer.

Har startat upp en Facebook grupp med namnet Kursledare i släkthistorisk forskning. Där kan vi som har gått en eller två eller alla kurserna träffas virtuellt o byta idéer, material, erfarenheter eller bara samtala.

Gruppen är i sin uppstartsfart och jag söker nu all ni som har gått kurser. Så för er som har fått vänförfrågan från Tages Dotter så är det bara jag Annelie Jonsson som vill få kontakt så att ni kan bli medlemmar i gruppen.

Alla ni som alltså gått kurs Kursledare i släkthistorisk forskning är välkomna att bli medlemmar! Ser fram emot att träffa er alla.

 

 

Tagesdotters Emigrantlänkar 2016

Webbens innehåll ändras med tiden, nya webbplatser laddas upp, förändras och andra läggs ner. Mer och mer material och information hamnar där. Det finns flera olika versioner om hur material presenteras på webben, det kan vara ren text, i listor eller databaser som läggs upp. I vilket takt det sker är olika, det beror på vad det är för material som ska digitaliseras, presenteras och hur det ska göras.

Även webbplatser som används av oss emigrantforskare har förändrats, några har försvunnit andra har bytt adress, materialet eller sökfunktionen har förändrats.

I november 2012 sammanställde jag min senaste emigrantlänklista. Det är ett tag sedan och nu är dags att uppdatera och förnya. Några länkar har ramlat bort, adresser förändrats och fler har tillkommit.

Att det blev just nu är att jag förbereder för fortsättningskursen i släktforskning som är tänkt att hållas nu på vårterminen. Ett av de ämnen som då kommer att gås igenom är just emigrantforskning och vilka källor som kan användas, då främst i USA. Till det behöver jag en så aktuell lista med emigrantlänkar som möjligt. Listan finns även här till höger under rubriken Emigrantlänkar.

 

SwedGen Tour i Falköping 11-18 juni 2015

Så har de varit här svensk-amerikanarna som kombinerat kurs med att besöka utflyktsmål i gamla Skaraborg o Göteborg 11-18 juni. Någon finns fortfarande kvar och besöker släktingar och ställen som förfäder var födda och bodde på.

Swedish Genealogy & Culture Trip 2015 anordnades och arrangerades av föreningen SwedGen och reseföretaget Saxentorp Tours. Båda brukar åka åt andra hållet, dvs över till IMG_2740-1USA. SwedGen började turnera 2007 och Saxentorp Tours 1998.

De flesta av deltagarna var vana Sverige resenärer, Falköping blev ett stopp i resan. Någon skulle först åka till Normandie och besöka en krigsgrav, Norge stod också på programmet och andra var i Sverige för att se sig omkring och hälsa på släkten. Det sistnämnda gjordes också efteråt.

Deltagarna kom från Colorado, Illinois, Minnesota och North Carolina. Från Colorado kom åtta från Swedish Genealogy Society of Colorado. En och annan var redan bekant med mig, som Judy Olson Baouab från Orland Park, Illinois.

Det var fyra kurstillfällena som var på Mössebergs Kurort i Falköping, där de även bodde. På fredag var det två tillfällen där det ingick ett föredrag av Mona Klüft Carlsson som pratade om utomäktenskapliga barn och deras mödrar. Förmiddagarna fredag, måndag och tisdag var det kurs.

24 kursdeltagare + 1 maka som var med utöver. Hon var inte med på kursträffarna utan gick omkring i Falköping och såg sig omkring. Hon fick uppleva det som de inte andra gjorde, berättade hon för mig.

GIMG_2795-1IMG_2804-1ruppen delades in i två grupper, en för nybörjare, där Charlotte Börjesson var ledare och en mer avancerad som sköttes av Anna-Lena Hultman och Anneli Andersson. Det visade sig att de flesta hade för länge sedan passerat stadiet att vara nybörjare, bara två systrar från Minnesota räckte upp handen vid första träffen och middagen 11 juni. Så det blev trångt i den andra, datorerna räckte i alla fall till. 20 var inlånade från Vuxenskolan i Falköping och Ulricehamn. 

Det var skilda ämnen som togs upp i klasserna, i nybörjarklassen var det svenska kyrkböcker, CD/DVD och Internetkällor. I den avancerande gruppen var det bouppteckningar, lagfarter och soldater. Det var inga låsta grupper utan den som ville kunde vara med i båda, vilket också utnyttjades särskilt vid sista tillfället då flera var med vid visning av olika källor och databaser på Internet. Charlotte visade naturligtvis (är Disbyt-ombud) hur man skickar in ett Disbyt-utdrag från släktforskningsprogrammet Disgen och vad man får tillbaka. IMG_2811-1

Till sin hjälp hade SwedGen tre vana släktforskare och medhjälpare för att hjälpa till med frågor och bekymmer som alltid blir efter ett föredrag, då deltagarna skulle själva leta. DIMG_2845-1et var Kristina Andersson Lidköping, Lisbeth Spogardh, Alingsås och jag Annelie.

Två av deltagarna har sina rötter här i trakten. Ron Floberg och Jean Larson Adams, Ron har anor födda i Lonkebo, Marka och Västergården, Långaläst, Floby. En Jonas Johansson som utvandrade från just Västergården 1863 med sin fru Catharina Svensdotter f i Eriksberg och slog sig ner i Kansas. Floberg tog sig Jonas i just Kansas. Jeans ana är en Carl Andersson som är född i Floby. Han slog sig ner först i Rockford, IL och flyttade senare till Nebraska. Gifte sig med en gotländska.

Det har varit en tuff vecka för mig, först gänget med Swedgen Tour, samtidigt kom det svensk-svenskamerikansk som har varit här 2009, skrev om det då I soldat Gustaf Fälts spår. Jag fixande så att de kunde träffa och komma till de ställen som önskades. I lördags var det starten på Kölingared utvandrarnas ättlingar, det var jag naturligtvis med på. Skrev om detta i Släktforskningsåret 2014.