Gravstensinventerare

Vem vill inte se gravstenen på morfars far eller annan släkting? Det vill jag i alla fall.

Att hålla reda på sina släktingars gravar och gravstenar är något som hör till släktforskningen. Besöka gravplatser är ett sätt att komma personen i fråga nära, personen eller personerna blir då inte bara ett namn med uppgifter om födelse och död utan du kan säga hej och ge en hälsning i form av blommor, sten eller annat du väljer att lägga på graven.

Ibland bor man långt ifrån gravplatsen men vill ändå se hur det ser ut. Att då få tillgång till ett foto samt information om var gravplatsen är är guld värt. Det blir ett levande dokument av någon som har funnits i förgången tid.

 

Gravar på svenska kyrkogårdar

Det finns en hel del gravar med gravstenar i Sverige. De flesta av dem är från 1900-talet och framåt. Idag är de mindre då det inte är så många som begravs i kista utan i urna. Urnnedsättningar gör att gravarna inte blir så stora. I minneslundar och askgravlund är inte platsen där askan är utspridd markerad. Vid den sista nämnda finns oftast en plats/sten i närheten som visar vilka vars aska är spridd på platsen. Se mer på Gravregister i Sverige.

Gravarna är en del av vårt kulturarv. Det är mode i hur en grav skulle/ska se ut. Det gör att du kan se olika tidsepoker på en kyrkogård/begravningsplats.

Förr vid kontraktsskrivandet av gravplats kunde det skrivas i evinnerlig tid eller för all framtid. Sånt förekommer inte i dag. 25 år är den vanliga tidsbegränsningen men den kan förlängas, ett sätt är att det begravs fler i graven, tiden flytts fram. En del kyrkogårdsförvaltningar är nitiska och håller strikt på det här att en grav inte ska finnas för alltid. Det finns exempel på att gravar tagits bort innan den andra makan har avlidit som också skulle begravas i graven, utan att denna/-e får reda på att graven efter maka/-e är borttagen. Chocken kommer när graven inte hittas vid besök.

Kulturminnesmärkt gravsten på Torbjörntorps kyrkogård (R).

En grav i dag måste ha en gravrättsinnehavare, dvs en ägare av graven. Det är ägaren som har ansvar för graven, dess skötsel. Om det inte finns någon ägare riskerar stenen att tas bort och graven återanvänds. Det är endast om gravstenen räknas som kulturvärde som den får vara kvar, de flesta stenar är inte det. Mer finns att läsa hos Svenska kyrkan.

 

Hur gravinventering startade i Sverige

Det var föreningen Genealogisk Ungdom som 1979 började att dokumentera kyrkogårdars gravstenar. 1986 tog Sveriges Släktforskarförbund över i samband med att förbundet bildades och Genealogisk Ungdom lades ner, projektledare var Elisabeth Thorell. Det var före datorns tid så ett formulär på ett A4 fylldes i och ett foto klistrades upp på detta. Dessa förvarades hos Sveriges Släktforskar förbundskansli i Stockholm och Göteborg (detta kontor försvann i kostnadsbesparingar i samband med att Kent Andersson gick i pension). Hur omfattande arbetet var då törs jag inte uttala mig om. Men det var flera arkiveringsmappar.

Från början var det gravar från före 1900 men nu finns det ingen begränsning när gravar har kommit till.  Den gamla gravstensinventeringen har skannats in och är numera digital. Idag finns det ca 75 000 inventerade gravar i registret. Registret finns på Internet i Förbundets Faktabank – Gravstensinventeringen och växer hela tiden.

 

Att gravstensinventera

En gravstensinventering består i att

• besöka kyrkogården där graven/gravarna finns för att fotografera stenen.
• besöka, ringa till eller skicka e-post till kyrkogårdsförvaltningen för att få fram uppgifter om graven om var på kyrkogården den finns, som kvarter och nummer på graven samt uppgifter på vilka som är begravda i graven.
• släktforska för att få fram fullständiga uppgifter om personen/personerna. Kanske finns det syskon som är begravda på samma kyrkogård eller annanstans.

Läs mer om hur man gravstensinventerar på Gravstensinventering – Börja inventera.

 .

Andra inventerare

De flesta som Gravstensinventerar är vanliga släktforskare. Vi som vill bevara vårt kulturarv och se till att dokumentera gravstenar innan de försvinner. För i dag är det inte självklart att gravar och dess stenar ska finnas kvar i all framtid.

Det finns projekt där medlemmarna arbetar med att kartlägga vissa kyrkogårdar eller i pastorat. Bruk för alla i Falköping har ett sådant projekt – Forskarna, som kartlägger gravar i Falköping och Stenstorps pastorat. Deras resultat läggs in i förbundens Gravstensinventering.

Geneanet har utvecklat en app, Geneagraves, som kan laddas ner på smarta telefoner. De kallar sitt projekt för En kyrkogård för eftervärlden. Eftersom Geneanet är ett internationellt företag finns det gravar i systemet från flera länder.

En som verkligen brinner för det här med att dokumentera våra gravstenar är Irene Jonsson. 2011 startade hon gruppen Från en gravsten – till ett släktträd, en släktbok som även finns på Facebook Släktforskning – Gravstenar och arkiven berättar. Gruppen har över  4 000 medlemmar, inga avgifter utan det är helt frivilligt att vara med. Gruppens främsta syfte är att fotografera de gravar som riskerar att försvinna, dvs de som har en grön lapp som visar att det inte finns någon gravrättsinnehavare. För att göra det överskådligt och dela upp ansvaret är gruppen indelad i län. De gamla länen det vill säga Västra Götaland är uppdelat i Skaraborg, Älvsborg och Göteborg och Bohus län. Nåbara är länsgrupperna på Facebook. Var och en av länen är adopterade av personer i gruppen dvs ansvariga. De brinner verkligen för det här. Det finns 13 länsgrupper (Jönköping, Kalmar och Kronobergs län är i en grupp) men flera saknas. Så är någon intresserad att hjälpa till?

 

Adoptera en kyrkogård

Kartläggningen av gravstenar på våra svenska kyrkogårdar har bara börjat om än det har hållit på ganska lång tid, men det har inte riktigt blivit fart på det. De som använder sig av gratis tjänsterna där foton och information om gravstenar tycker det är bra. De blir också frustrerade att det inte finns något foto på just den gravstenen de vill titta på. Det behöver fler som hjälper till, fler frivilliga. 

När du går in dina förfäders spår besöker du ofta deras och släktingars gravar, de personer som du har forskat efter eller finns i en släktbok som du har kommit över. Ta foto, kolla in och skriv upp var graven finns. Lägg upp foto och information på Internet, en gravstensinventering (se nedan). Så lätt är det att bli en gravstensinventerare!

Varför inte adoptera en kyrkogård eller ett pastorats. Gör det själv, i grupp eller förening (släktforsknings-, hembygds- eller andra föreningar). Adoptera och kartlägg den kyrkogård som ligger närmast där du/ni bor eller den som är intressantast, exempelvis där det finns familjemedlemmar begravda. Ta kontakt och samarbeta med kyrkogårdsförvaltningen. Deras information om kvarter, gravnummer och vilka som är begravda i graven behövs för dokumentationen. De kan skicka dig information om när en grav riskerar att försvinna. Passa på att dokumentera graven innan den tas bort, innan ett kulturarv till försvinner.

Var dokumentationen av de gravstenar du har kartlagt väljer du själv. Det finns ju tre ställen att välja på Gravstensinventering, Från en gravsten – till ett släktträd, en släktbok (länsindelningen) eller Geneanet. 

 

 

Vi har lång väg att gå om man jämför med USA. De har sin Find A Grave (kompletterar gravar med uppgifter om emigranter från Falbygden när jag kan), som just nu innehåller uppgifter om 150 miljoner gravstenar. Gravar och begravningsplatser i USA (artikel från maj 2014) finns i tid och evighet. Det betyder att det också finns bortglömda och övervuxna begravningsplatser. Så illa är det inte här i Sverige i de flesta fall. Våra kyrkogårdarna/begravningsplatser sköts om.

Frans August Johansson F 1860 i Marka (R) D 1914 Minnepolis, MN

Frans August Johansson föddes 13 december 1860 i Storegården, Påverås i Marka socken, som gränsar till Falköping. Han var nummer sju i en syskonskara av åtta. 

Familjen

Föräldrar var Johannes Pettersson F 21/10 1822 i Lilla Anguntorp, Gökhem D 14/5 1899 på samma ställe och Maria Johansdotter F 7/7 1823 1/7 Skyberg, Marka Övre, Marka D 28/2 1908 på samma ställe som maken. I Storegården liksom på de flertal gårdar som familjen bodde på var föräldrarna brukare.

Av de åtta barnen, dog en dotter vid sju månaders ålder, tre blev kvar i Gökhem o bildade familj, en blev järnvägare och bytte ut sitt patronymikon Johansson till Rundstedt och tre bröder emigrerade till Minneapolis, Hennepin Co, Minnesota där efternamnet blev Johnson. Frans August var en av dem.

Resan

Frans tog inte den normala vägen för trakten som var via Göteborgs hamn utan han reste till Östersund och därifrån vidare till Trondheim, där han finns antecknad i Poliskammaren 2/4 1884. Med på resan fanns hans blivande fru Brita F i oktober 1859.

Var Brita är född är osäkert men troligtvis i Rättvik. Inga uppgifter finns om hennes familj mer än att det är antecknat att hennes efternamn var Anderson. I USA blev hans namn Frank A Johnson och Brita blev till Bertha. De gifte sig 20/7 1884 i La Salle Co, IL.

Samma år som Frans August gav sig av 1884, gjorde även brodern Carl-Fredrik (Charles Frederik) 1854-1943 detta och 1886 emigrerade äldre brodern Anders Gustaf  (Andrew G) 1848-1920 och. Alla tog de vägen över Östersund-Trondheim. Även dessa bröderna bildade familj.

I Minneapolis

Frank A och Bertha började bilda familj i IL där första de två första barnen är födda. De flyttar sedan till Minneapolis där de övriga fem barnen föds. I Minneapolis arbetade Frank som mjölnare på Pillsbury A-mill, som i dag finns med på listan över historiska riktmärken i MN, i downtown Minneapolis.

Frank A och hans familj hade det inte så lätt, de flyttade ganska ofta, en gång om året ungefär. Det gör att det inte finns så mycket saker kvar av hemmet i dag.

Bröderna hade kontakt med varandra och med de hemma i Sverige. Kontakten med syskonen i Sverige var via brev. Det finns dock bara ett brev bevarat, skrivet från Anders Gustaf till sin syster Tilda. Ingen av bröderna åkte hem och hälsade på.

Bröderna är begravda på samma kyrkogård, Crystal Lake Cemetery i Minneapolis. Kyrkogården kan sägas vara en fattigmans kyrkogård. Det var här arbetarna begravdes. I dag ligger kyrkogården i ett mycket fattigt område där mest afro-amerikaner bor.

Forskning

Så som i många andra familjer, bröts kontakten med det gamla hemlandet när emigranten avled. Barn och barnbarn fortsatte inte att skriva. Kanske hade emigranten inte varit så noga med att tala om var familjen i Sverige bodde, ättlingarna hade fullt upp med sitt egna eller var inte intresserade att fortsätta.

Det tog 25 år efter start i sökandet efter Frank A:s ättlingar innan kontakten återknöts. Då 2005 var det mycket lättare att söka och få kontakt i och med Internet än vad som var vid starten 1980. I början av sökandet var det rullfilm som gällde och vad man hade i byrålådorna, det var svårt med att hitta en Frank A Johnson i Minneapolis. Johnson råkar vara det mest vanliga efternamnet i USA.

Hade lagt ut en efterlysning på Rootswebs efterlysningar Messager Board ett antal år tidigare och dagarna före julafton 2005 fick jag svar av en ättling. Det visade sig att hon hade varit på bröllopsresa 1984 och varit på Gökhems kyrkogård och letat, men då det fanns två Frans August Johansson födda i Marka och som båda utvandrat var det inte så lätt på den tiden forska, så blev det inget då. 

I dag

2007 reste jag och min mamma till USA för att träffa släktingar och se oss omkring. Träff med Frans Augusts barnbarns barn stod så klart på programmet.  Det var den resan som gjorde att jag började blogga.

Nu i augusti 2016 kommer så en av dem på besök i släktens gamla hemtrakter. Några av oss bor kvar på bygden eller i närheten men det är också stor spridning runt om i Sverige. För att lära känna och byta information, foton och annat om familjen finns en grupp på Facebook där vi gör allt sånt där. I skrivande stund är vi 44 medlemmar där vi alla är släkt på något vis. Men önskan är att fler ska passa på så att vi blir fler.

I samband när det blev klart att det blev ett besök från USA började jag att leta mer på allvar efter ättlingar till de andra två emigrerande bröderna. Har hittat, skrivit brev och fått kontakt med en ättling efter Anders Gustaf.

 

Vi kommer att passa på att ha en släktträff i Gökhems Hembygdsgård då när besöket görs. Alla vi som är ättlingar till Johannes Pettersson 1822-1899 och Maria Johansdotter 1823-1908 är välkomna. Vi kallar oss IhopaMarkasläkten. Kartagårds är den största grenen av familjen, den tillhör jag själv.

Du som tillhör släkten eller är osäker om du gör det eller inte, är välkommen att kontakta mig eller ännu hellre ansöka om (stängd grupp) att bli medlem i gruppen på Facebook som har släktens namn.

Min kurshandledare karriär

Jag ser mig själv som kurshandledare i de släktforskningskurser som jag leder inte som kursledare. Det är faktiskt skillnad på att vara kursledare eller kurshandledare. En ledare leder arbetet framåt, talar om vad vad som ska uträttas medan en kurshandledare däremot handleder, dvs förmedlar kunskap som sedan en kursdeltagare tar emot och omvandlar till sin egen kunskap som hon/han kan använda i praktiken.

Handledare är en person som stöttar och vägleder andra personer i ämne där handledaren har kunskap. Mycket förekommande inom utbildning och skola. Det är just vad släktforskningskurser är, utbildning i konsten att släktforska. Andra ord som kan användas är lots eller coach.

Det betyder att jag inte står med pekpinnen och säger att här så ska ni göra. Visst finns det vissa delar som jag trycker extra på som det här med källhänvisning. Det är upp till var och en av deltagarna att själva bestämma vilka grenar av familjen som ska utforskas. Jag hjälper gärna till att lotsa dem på vägen.

Jag började som medarbetare vid kurser som Falbygdens släktforskarförening drev. Det var på mikrofishernas tid. Då delades kurserna upp genom att ha en tidig och en sen praktisk del eftersom det endast fanns sex mikrofishapparater och deltagarna var oftast 12 stycken. Däremellan var det gemensam teori och kaffe.

Hösten 2009 började jag hålla egna kurser på studieförbundet ABF här i Falköping. Den första kursen var lite rörig eftersom jag inte fick bestämma kursmaterialet själv. Det var en kurs med deltagare från PRO i stan och de hade eget utgivet material som skulle användas. Tyvärr presenterar boken bara en hel del länkar ut på webben men inget om att hur man släktforskar. Det blev till att skriva ihop ett eget blad om hur det görs. Sedan dess har det rullat på.

Det brukar vara mellan 5 – 10 deltagare beroende på hur många som anmält sig. Alla brukar kastar sig över datorerna första gången när de får chansen, så första träffen kan te sig rörig men alla är vi barn i början och ivriga att sätta igång direkt, utan att gå via kunskapsinhämtande. 

För att få en lättsam stämning har vi en gemensam fika i mitten av kurstillfället och första gången brukar jag alltid bjuda på fikat, sen går vi laget runt. Ofta slutar sista träffen med en tårta av något slag som köps och vi alla skramlar till.

I början använde jag mig av släktforskningsläroboken – Släktforska steg för steg av Andersson & Clemensson men efter ett tag tyckte både jag att den var rörig, den passar helt enkelt inte mitt sätt att lära ut. Så 2013 skrev jag eget material som består av två delar eller tre, hur många beror på hur man ser det. Materialet består av en teoretisk del och två övningsexempel där samma person är utgångspunkt, en framåt i tiden och en bakåt. Genom att skriva eget kan jag anpassa materialet till mitt sätt att lära ut.

Kör både nybörjarkurs och fortsättning. Ofta två kurser samtidigt på olika vardagskvällar. Jag tycker om att förmedla mina kunskaper till andra. Mycket hellre det än att göra forskningsuppdrag. Enligt mitt tyckande och tänkande blir forskningsresultatet mer värt för den som har forskat om sin egen släkt. Personen får förståelse om hur mycket tid, kraft och klurande som ligger bakom. Det blir inte som om man betalar för att få arbetet gjort och sedan tittar sporadiskt på för att sedan lägga i en byrålåda eller i bokhyllan. Det blir ett levande material där forskaren satt sig in i hur och vilka människorna var som finns i släkten.

Jag ser fram emot att fortsätta hålla kurs i konsten att släktforska. Välkomnar er som bor eller arbetar i närområdet till Falköping. Jag tar hand om er efter bästa förmåga och ni får en kul resa på vägen till att lära känna era släktingar. Mer om upplägget finns på falbygdsanor.se.

Ett kinesiskt ordspråk:

Att glömma sina förfäder är som att vara en bäck utan källa, ett träd utan rötter.

 

 

Kursledare i släkthistorisk forskning – ny Facebook grupp

Vem vill ha diplom i att vara kvalificerad kurs(hand)ledare i släkthistorisk forskning? Sådant har jag och är stolt över det!

Ett sådant diplom får man genom att ha gått de tre kurserna i som Gunilla Didriksson och Anna-Lena Hultman är ledare i för Sveriges Släktforskarförbunds räkning. Dessutom besvarat frågor och släktforska efter en specifik familj efter grund- och ett examensprov efter 2:a påbyggnadskursen.

Vi som har diplomet vill att fler ska ha möjligheten att införskaffa ett. Efter att de första diplomen delades ut i höstas i samband med släktforskardagarna i Nyköping så har intresset och efterfrågan ökat för kurserna. Nu till helgen blir det grundkurs Trollhättan. Nästa inplanerade är påbyggnadskurs 1 i Lindesberg i april.

Det är viktigt med utbildning. Att få lära sig nytt, få del av nyheter och metodik om hur släktforskning kan gå till. Framför allt är det viktigt att vi kursledare får träffas och byta erfarenheter och idéer. Som kursledare måste du vara öppen, lyhörd, kunna ta kritik och förändra sättet att lära ut. Det är trots allt det som kursdeltagarna är beroende på för att kunna ta till sig den kunskap och vilka metoder som används i släktforskning för att kunna lära sig att forska på egen hand.

Det nästan två år sedan jag gick den sista påbyggnadskursen, 2:an, i februari 2014. Det tog sedan över ett år innan förbundsstyrelsen beslutade att vi även skulle bli diplomerade, vilket skedde som jag skrev om här ovan.

Men sen då? Vad sker efter att vi gått kurserna? De liksom sättet och material att använda i forskning förändrat med tiden. Det behövs uppföljning. Ett sätt är att samla oss i ett forum av något slag. Eftersom vi bor på vitt skilda håll i Sverige är ett forum på nätet en bra idé. Jag skrev redan för tre år sedan om detta, Forum för kurs(hand)ledare saknas. Ett sådant har inte blivit till så jag har tagit saken i egna händer.

Har startat upp en Facebook grupp med namnet Kursledare i släkthistorisk forskning. Där kan vi som har gått en eller två eller alla kurserna träffas virtuellt o byta idéer, material, erfarenheter eller bara samtala.

Gruppen är i sin uppstartsfart och jag söker nu all ni som har gått kurser. Så för er som har fått vänförfrågan från Tages Dotter så är det bara jag Annelie Jonsson som vill få kontakt så att ni kan bli medlemmar i gruppen.

Alla ni som alltså gått kurs Kursledare i släkthistorisk forskning är välkomna att bli medlemmar! Ser fram emot att träffa er alla.

 

 

Tagesdotters Emigrantlänkar 2016

Webbens innehåll ändras med tiden, nya webbplatser laddas upp, förändras och andra läggs ner. Mer och mer material och information hamnar där. Det finns flera olika versioner om hur material presenteras på webben, det kan vara ren text, i listor eller databaser som läggs upp. I vilket takt det sker är olika, det beror på vad det är för material som ska digitaliseras, presenteras och hur det ska göras.

Även webbplatser som används av oss emigrantforskare har förändrats, några har försvunnit andra har bytt adress, materialet eller sökfunktionen har förändrats.

I november 2012 sammanställde jag min senaste emigrantlänklista. Det är ett tag sedan och nu är dags att uppdatera och förnya. Några länkar har ramlat bort, adresser förändrats och fler har tillkommit.

Att det blev just nu är att jag förbereder för fortsättningskursen i släktforskning som är tänkt att hållas nu på vårterminen. Ett av de ämnen som då kommer att gås igenom är just emigrantforskning och vilka källor som kan användas, då främst i USA. Till det behöver jag en så aktuell lista med emigrantlänkar som möjligt. Listan finns även här till höger under rubriken Emigrantlänkar.

 

SwedGen Tour i Falköping 11-18 juni 2015

Så har de varit här svensk-amerikanarna som kombinerat kurs med att besöka utflyktsmål i gamla Skaraborg o Göteborg 11-18 juni. Någon finns fortfarande kvar och besöker släktingar och ställen som förfäder var födda och bodde på.

Swedish Genealogy & Culture Trip 2015 anordnades och arrangerades av föreningen SwedGen och reseföretaget Saxentorp Tours. Båda brukar åka åt andra hållet, dvs över till USA. SwedGen började turnera 2007 och Saxentorp Tours 1998.

De flesta av deltagarna var vana Sverige resenärer, Falköping blev ett stopp i resan. Någon skulle först åka till Normandie och besöka en krigsgrav, Norge stod också på programmet och andra var i Sverige för att se sig omkring och hälsa på släkten. Det sistnämnda gjordes också efteråt.

Deltagarna kom från Colorado, Illinois, Minnesota och North Carolina. Från Colorado kom åtta från Swedish Genealogy Society of Colorado. En och annan var redan bekant med mig, som Judy Olson Baouab från Orland Park, Illinois.

Det var fyra kurstillfällena som var på Mössebergs Kurort i Falköping, där de även bodde. På fredag var det två tillfällen där det ingick ett föredrag av Mona Klüft Carlsson som pratade om utomäktenskapliga barn och deras mödrar. Förmiddagarna fredag, måndag och tisdag var det kurs.

24 kursdeltagare + 1 maka som var med utöver. Hon var inte med på kursträffarna utan gick omkring i Falköping och såg sig omkring. Hon fick uppleva det som de inte andra gjorde, berättade hon för mig.

Gruppen delades in i två grupper, en för nybörjare, där Charlotte Börjesson var ledare och en mer avancerad som sköttes av Anna-Lena Hultman och Anneli Andersson. Det visade sig att de flesta hade för länge sedan passerat stadiet att vara nybörjare, bara två systrar från Minnesota räckte upp handen vid första träffen och middagen 11 juni. Så det blev trångt i den andra, datorerna räckte i alla fall till. 20 var inlånade från Vuxenskolan i Falköping och Ulricehamn. 

Det var skilda ämnen som togs upp i klasserna, i nybörjarklassen var det svenska kyrkböcker, CD/DVD och Internetkällor. I den avancerande gruppen var det bouppteckningar, lagfarter och soldater. Det var inga låsta grupper utan den som ville kunde vara med i båda, vilket också utnyttjades särskilt vid sista tillfället då flera var med vid visning av olika källor och databaser på Internet. Charlotte visade naturligtvis (är Disbyt-ombud) hur man skickar in ett Disbyt-utdrag från släktforskningsprogrammet Disgen och vad man får tillbaka. 

Till sin hjälp hade SwedGen tre vana släktforskare och medhjälpare för att hjälpa till med frågor och bekymmer som alltid blir efter ett föredrag, då deltagarna skulle själva leta. Det var Kristina Andersson Lidköping, Lisbeth Spogardh, Alingsås och jag Annelie.

Två av deltagarna har sina rötter här i trakten. Ron Floberg och Jean Larson Adams, Ron har anor födda i Lonkebo, Marka och Västergården, Långaläst, Floby. En Jonas Johansson som utvandrade från just Västergården 1863 med sin fru Catharina Svensdotter f i Eriksberg och slog sig ner i Kansas. Floberg tog sig Jonas i just Kansas. Jeans ana är en Carl Andersson som är född i Floby. Han slog sig ner först i Rockford, IL och flyttade senare till Nebraska. Gifte sig med en gotländska.

Det har varit en tuff vecka för mig, först gänget med Swedgen Tour, samtidigt kom det svensk-svenskamerikansk som har varit här 2009, skrev om det då I soldat Gustaf Fälts spår. Jag fixande så att de kunde träffa och komma till de ställen som önskades. I lördags var det starten på Kölingared utvandrarnas ättlingar, det var jag naturligtvis med på. Skrev om detta i Släktforskningsåret 2014.

Part 3: Start in your own country

Börja med

En utgångspunkt är något som är viktigt att ha när man börjar släktforska är börja med en person som forskningen utgår från. Det gäller all släktforskning, oberoende var forskaren befinner sig och var i världen som den letar i. Det kan vara från dig själv, din farfar eller någon längre bak i tiden. Gemensamt för alla att det måste finnas uppgifter som gör att du kan forska vidare, att det inte är en återvändsgräns direkt.

Kanske tycker du i första anblicken att i Sverige är det lätt att forska, det är ju ett så litet land. Men så enkelt är det inte. Tänk på att det var ca 1,3 miljoner som utvandrade från Sverige.

I Sverige hade de flesta på 1800-talet och bakåt i tiden, ett sk patronymikon, dvs man satte -son eller -dotter efter pappas förnamn. Därför har de flesta samman namn. Carl Carlsson, Stina Andersdotter, Johan el Johannes Johansson osv. Det betyder att du måste veta var de var födda. Småland eller Västergötland duger inte heller. Bara i nuvarande Falköpings Kommun finns det 52 socknar/församlingar. Tänk dig att leta igenom varenda en, det är ett gedigert arbete och kanske ledsnar du efter ett tag.

För den som forskar på sina rötter i Sverige är det viktigt att uppgifterna som man utgår ifrån är så korrekta som möjligt.

Det som behövs är helst fullständigt namn födelseuppgifter, dvs var personen i fråga är född samt födelsedata, år, månad och dag.

Hur gör man då?

Kanske har du ledtrådar hemma i form av brev och fotografier. Din morfars fars syskon som blev kvar i Sverige kanske skrev till sin bror som emigrerat. Där får du bra ledtrådar var i Sverige som du ska börja leta. Språket kanske ställer till problem, men försök att få hjälp någonstans, ex via den lokala Genealogy -, Historial Society (inlägg på bloggen) eller via Facebook. Precis som i USA så står ateljéns namn och ort på fotografierna.

Gravstenar är en bra utgångspunkt. Där får du ofta fram namn, födelse- och dödsår. Oftast är det bara året som står på gravstenen, har du tur finns även månad och år med. Kontakta Cemetery Office för att få veta mer om vilka fler som finns i graven. Kanske finns gravstenen och information på webbplatsen Find A Grave (free).

Nästa steg är att hitta din morfars far eller vem det nu är som är din utgångspunkt, i registren som finns i ditt land. I Census finns hela familjen uppräknad som bodde på en adress. Om du inte har så bra uppgifter om din morfars far kan du med fördel söka på din morfar i stället. Förhoppningsvis vet du mer om honom än hans pappa.

Census är som du kanske vet en mycket bra källa att plocka information från. Den gjordes och görs vart 10 år.  Den har vi som söker åt andra hållet, dvs efter våra utvandrande släktingar mycket god nytta av. Den senaste släppta Censuset och sökbara är från 1940 och de finns på ett antal aktörers webbplatser. Mest kända är Familysearch (free) och Ancestry ($).

Death Certificate får man inte glömma. Där kan det vara antecknad var din släkting/ana var född. De går att beställa.

Om och när din släkting blev amerikansk medborgare, Naturalizerad som det kallades, finns detta registrerat. När naturalizeringen gjordes skulle alla uppge var de var födda. Registret och originalet är sökbart hos Ancestry i databasen U.S., Naturalization Records – Original Documents, 1795-1972. 

Om din släkting var med i ett krig, finns det antecknat. Drafterna för WW I och II finns på Ancestry. Familysearch.org. Där kan det vara antecknad var han var född i Sverige.

Tidningsnotiser och Death Notice/Obitauries är en guldgruva. Där kan finnas exakt varifrån din morfars far var född samt uppgifter om släkten i Sverige, var syskon och syskonbarn bor vid dödstillfället. Lista över webbplatser med tidningsarkiv finns på Lawson Research Services, LLC. För dig som har släkt som bosatte sig i Illinois är Genealogybanks.com en bra tjänst som tillhandahåller tidningar online. Det finns naturligtvis även tidningar på andra ställen i USA hos dem.

För varje County så finns det ett County Courthouse. De är väl värda besök. Här finns material som inte finns eller kanske aldrig kommer att publiceras på Internet. Länk till Minnesotas County Courthouses. Hur man forskar här finns tips i boken County Courthouse Book.

Var dina immigranter medlemmar i en kyrka? I de svensk-amerikanska kyrkorna fördes det bok på, precis som hemma i Sverige, medlemmarna och deras familj. Här kan det finnas uppgifter om hela familjen, vilka man är släkt i i församlingen och var immigranterna var födda i Sverige. Det fanns/finns en hel del kyrkor i US som har anknytning till Sverige. Ex. Dessa register finns tyvärr inte på Internet men de flesta blev filmade av Lennart Setterdahl 1962-1995. Filmerna finns att få tillgång till på Swenson Swedish Immigration Research Center i Augustana Collage, Rock Island, IL. Kontakta dem gärna i förväg om du tänkt att besöka, så att det görs en sökning i registret efter dina svenska immigranter om de var medlemmar. (Obs! Registret finns bara i Sverige inte på plats i Rock Island). En sådan kyrka är Gethsemane Lutheran Church i Austin, Texas.

Det finns ett flertal webbplatser som kan ha information om den du söker uppgifter om eller hänvisar till var de kan hittas. Men börja på några få för att känna dig fram.

 Tidigare i den här serien har artiklarna

1. Swedish roots?
2. Why they left Sweden

publicerats.

Standalisering i databaser

Har du letat i en databas som personen som söks efter ska finnas men hon/han inte har hittats? Försökt med olika stavningar? Då är du nog inte ensam.

För att kunna göra ex födda, vigda och döda tillgängliga på ett relativt enkelt sätt, publiseras uppgifter från den aktuella boken i form av text (ej originalhandling), ex en kyrkobok i en databas, som oftast finns att köpa på CD, DVD eller via ett abonnemang på Internet. Det betyder att det är någon som har skrivit av uppgifter från originalhandlingen och matas in i ett dokument, ex i en Excel eller Access-fil.

För att uppgifter ska bli relativt lätta att hitta är standalisering av namn ett nödvändigt måste. Det finns ett otaligt varationer på stavning av ett namn ute i originalhandlingarna. För att göra det enklare att hitta i databaser standardiseras namnen så långt det går. Gäller både förnamn och patronymikon/efternamn.

Ex på namn som kan skrivas med flera stavningar:

• Kristina – Christina, Cristina, Stina
• Kerstin – Cherstin, Kirstin, Kirsten, Kersten, Kjerstin, Chjersten

Svårare är att hitta personer med namn som både kan vara det som det står att det är eller att det är en förkortning av det riktiga namnet.

• Jean eller Jan eller Jon eller Jonas
• Johan eller Johannes
• Maja eller Maria
• Maria eller Maja
• Stina eller Kristina

En kombination av namnet kan vara Maja Stina. Så vad heter hon? Som det står eller Maja Kristina eller Maria Kristina eller Maja Kristina? Tro mest på källan som är närmast händelsen, brukar jag lära ut. En databas är ju inte den närmaste källan precis, utan räknas som andra eller tredjehands källa.

Johans – dotter eller -son?

Det här när faderns förnamn ska sättas ihop med -son eller -dotter och det blir ett patronymikon, är också något att tänka på. Särskilt besvärligt kan det vara när det står kan det vara med Johan eller Johannes. Du får inte ta förgivet att pappa heter Johan när det står Johansson eller -dotter i en databas. Det kan lika gärna vara Johannes.

Själv förkortar jag oftast dottern/sonens patronymikon till Johans-dotter eller -son för barn med fader som heter Johannes eller Johan, när jag matar in i min databas över Emigranter från Falbygden.  Detta då det för det mesta står så i kyrkoböckerna. Det är bara när det uttryckligen står Johannes-dotter eller -son i någon bok på en person som jag skriver i det rätta. 

Stavning i kyrkoböcker

För att komplicera och förvirra ytterligare kan en persons namn stavas olika i de olika kyrkeböckerna (originalbok). Det beror helt enkelt på vem som har hållit i pennan, vad prästen, komministern eller klockaren hade för normer hur ett namn skulle stavas. Hur stort inflytande föräldrar eller personen med namnet hade, låter jag vara osagt.

Vilken version som du väljer att skriva upp är upp till dig, men jag brukar rekommendera källan som är närmast händelsen. Ex en födelse, välj födelseboken.

Skriv gärna här i kommentaren om ni har fler namn som är standardiserade i databaser och stavas på ett annat sätt i originalhandlingen.

Forum för kurs(hand)ledare saknas

Grundskole- och gymnasielärare hämtar ofta idéer utifrån om metodik, undervisning och laddar ner material, det är för dem naturligt. De delar gärna med sig sina erfarenheter till andra lärare och ger förslag på hur undervisning kan bedrivas. Oftast görs detta via webbplatser och forum.  Exempel på webbplatser är: Lektion.se, Facebook och Twitter. Det var i slutet av 1990-talet som utvecklingen började ta fart i samma takt som dator och Internet blev tillgängligt för var och en. KK-stiftelsen drev på skolans utveckling med att skapa virituella lärarrum.

Datorn och Internet har också utvecklat släktforskningen och gjort en hel del forskningsmaterial tillgängligt. Det finns otaliga webbplatser och databaser med forskningsmaterial för oss släktforskare. Sveriges Släktforskarförbund var tidigt ute med sitt Anbytarforum där forskare kan ställa frågor om sin forskning och få svar från andra. På Facebook finns det en hel del grupper för släktforskning, där kan även lokala släktforskarföreningar eller privatpersoner lägga upp grupper i ämnet. Ex Pitebygdens Forskarförening, Släktforskning – en gravsten och arkiv berättar och Swedish American Genealogy Group.

Men någon utveckling liknande som lärarnas virituella lärarrum har har jag inte sett och det är något jag saknar. Det skulle vara ett ställe som kurs(hand)ledare från hela Sverige skulle kunna utbyta tankar, idéer och ev material med varandra. De flesta av oss arbetar genom ett studieförbund, förening eller driver egen verksamhet. Vi försöker ju alla lära ut och förmedla grunderna i släktforskning och mer avancerat till intresserade.

Jag tror att vi alla som är studieledare, även erfarna, skulle ha något att vinna av och ha nytta det här. Alltid bra att få influenser från utifrån, ha bollplank och byta idéer. Flera av oss behöver någon att vända oss till för att få nya influenser. En kursledare som kör kurs på ABF på annan plats i Sverige kontakta mig för att få tips hur man skulle kunna lägga upp en fortsättningskurs. Jag har inga svårigheter med det. Visst finns det en hel del utgivet utbildningsmaterial, men det gäller att kunna använda och förmedla det på rätt sätt.

Har gått studiehandledarutbildning för Sveriges Släktforskarförbund, både grunden och fortsättningen. Varför inte låta ett forum bli en förlängning i kursen? Nu när Anbytarforum ska göras om tycker jag att utrymme för ett virituellt lärarrum ska avsättas. Det kan bli ett (kursledar)lyft i Släktforsknings Sverige, precis som lärarlyftet är. Antar att det är väl tanken med studieledarutbildningen som förbundet försöker förverkliga. Det är alltid bra att träffas ansikte mot ansikte, men varför inte utnyttja de tekniska möjligheter som finns? WordPress (som den här bloggen ligger på) lanserade förra veckan verktyget classroom.

Den störste vinnaren på det här är väl nybörjaren i släktforskning. Det är hon/han som har största beroende av en kursledare som har tillgång till rätt kursmaterial och metodik för just sig. Alla lär sig inte på samma sätt, se artikeln Att vara kurs(hand)ledare i släktforskning. Jag vill i alla fall att deltagarna ska när kursen är slut att de ska känna att de har fått en bra hjälp på vägen i sin fortsatta forskning.

I släktforskning har det varit lite av revirtänkande, i alla fall var det så när det var forskning med hjälp av mikrorulle o -fish och bland de som har hållit på i ett 30-tal år och mer. Kanske naturligt då eftersom det krävde en hel del av släktforskaren och källorna var inte så lätt tillgängliga som i dag. Jag hoppas att det har förändrats, eller har det det?

Nybörjare är vi alla i början

Alla är vi nybörjare i början när vi ska lära oss något nytt. Så även när vi börjar att släktforska. Jag gjorde även en hel del nybörjarfel i början. Brukar rekommendera att bästa sättet att lära sig är att gå kurs, men det var inte så jag lärde mig, är självlärd men har haft någon att fråga. Min mamma började att släktforska på 1970-talet och det är till henne jag vände mig när jag körde fast. Hon kunde grunderna hur man släktforskar och jag tekniken, dvs datorn och vilka redskap som kunde och kan användas i släktforskningens tjänst. Min storasyster forskade också ett tag så släktforskning var inget främmande i min familj.

Allt eftersom man lär sig så upptäcks det hur det ska vara, dvs hur noga uppgifter ska antecknas. Har fått göra om tidigare forskning flera gånger, för att få iordning på materialet. Tur att numera förs det mesta av uppgifterna i ett släktforskningsprogram annars hade det inte gått. I början var det den så viktiga källhänvisningen som brast eller så skrevs den inte som den skulle. I dag är det rätt så okey.

Som kursledare i nybörjarkursen i släktforskning har man sett en hel del varianter på hur nybörjarna forskar. Jag är inte den som står med pekpinnen och påpekar alla fel utan jag ser mig mer som en handledare, dvs är ett pedagogiskt stöd och förmedlar kunskap. Sedan är det upp till kursdeltagaren att ta till sig informationen, omsätta den och få ner den på papper eller var det nu antecknas, det är eget ansvar. Brukar rekommendera penna och papper i början eller så skrivs det som en vanligt text, det rör tillräckligt i huvudet ändå, så mycket ny information som ska tas in och läggas på minnet. Släktforskarprogrammet kommer i fortsättningskursen.

Klassiska nybörjarfel, inget att skämmas för

Nybörjare gör ofta en del klassiska fel, men det ska man låta dem göra. De måste få den där haha-upplevelsen och med upptäcka hur det ska vara. De har själv ansvar för sina uppgifter och det är det som är tjusningen, det är de själva som har forskat, ingen annan har gjort det åt dig. Ta åt dig äran att det här har jag gjort!

Vanliga nybörjarfel

• Upptagen att hitta sina anor så snabbt som möjligt och komma ner i århundrandena så långt det går. Det gör att det det där med att anteckna källan är inte så viktigt i början, det viktigaste för dem som gör så är att hitta namnen. Det skapar en del problem, särskilt om forskaren behöver gå tillbaka till samma källa som man tittade på i vid förra kursträffen. 
   
• Det där med att köra ut bilder på papper på husförhörslängden eller vilken bok det nu må vara som uppgifter hittas i är inte heller någon bra idé, så länge de bara läggs på hög. Det gäller då att veta vilken bild hör till vilken familj. Dessutom blir det en massa papper som kanske berättar samma och sedan när informationen ska renskrivas kanske det blir oöverskådligt.
   
• Glömmer att anteckna syskon till anorna. Det är ju anorna som är det viktigaste tycker nybörjaren inte de andra. Men det är information om syskon till din ana som gör familjen mer komplett. Det kan även komma väl till pass in den senare forskningen. Kanske har du hört talas om att den och den person är en släkting eller ett syskon till anan har emigrerat, då gäller det att få fram uppgifter om i vilken generation och vilka anor som är gemensamma med den person du söker släktskapet med. Och har du då redan antecknat vilka barn som anorna har är det mycket lättare att ta upp tråden för den sidogrenen.
   
• Anteckningsblocket är alldeles för litet. Skriver på ett A6-block eller mindre. Rekommendationen är A4. Det mesta får där plats och lite luft emellan de olika händelserna eller uppgifter från olika böcker blir det också. Dessutom kan A4 med fördel rivas ut och sättas in i pärm, för inte antecknas allt i turordning i ett block.

Tips!
För ett par veckor sedan gav Sveriges Släktforskarförbund ut en arbetsbok med namnet Släktforskarens Arbetsbok i A4-format. I den finns det en del förklaring samt läsövningar och det bästa är att här finns även ansedlar för 32 personer. Inget lösbladsystem här inte!