Standalisering i databaser

Har du letat i en databas som personen som söks efter ska finnas men hon/han inte har hittats? Försökt med olika stavningar? Då är du nog inte ensam.

För att kunna göra ex födda, vigda och döda tillgängliga på ett relativt enkelt sätt, publiseras uppgifter från den aktuella boken i form av text (ej originalhandling), ex en kyrkobok i en databas, som oftast finns att köpa på CD, DVD eller via ett abonnemang på Internet. Det betyder att det är någon som har skrivit av uppgifter från originalhandlingen och matas in i ett dokument, ex i en Excel eller Access-fil.

För att uppgifter ska bli relativt lätta att hitta är standalisering av namn ett nödvändigt måste. Det finns ett otaligt varationer på stavning av ett namn ute i originalhandlingarna. För att göra det enklare att hitta i databaser standardiseras namnen så långt det går. Gäller både förnamn och patronymikon/efternamn.

Ex på namn som kan skrivas med flera stavningar:

• Kristina – Christina, Cristina, Stina
• Kerstin – Cherstin, Kirstin, Kirsten, Kersten, Kjerstin, Chjersten

Svårare är att hitta personer med namn som både kan vara det som det står att det är eller att det är en förkortning av det riktiga namnet.

• Jean eller Jan eller Jon eller Jonas
• Johan eller Johannes
• Maja eller Maria
• Maria eller Maja
• Stina eller Kristina

En kombination av namnet kan vara Maja Stina. Så vad heter hon? Som det står eller Maja Kristina eller Maria Kristina eller Maja Kristina? Tro mest på källan som är närmast händelsen, brukar jag lära ut. En databas är ju inte den närmaste källan precis, utan räknas som andra eller tredjehands källa.

Johans – dotter eller -son?

Det här när faderns förnamn ska sättas ihop med -son eller -dotter och det blir ett patronymikon, är också något att tänka på. Särskilt besvärligt kan det vara när det står kan det vara med Johan eller Johannes. Du får inte ta förgivet att pappa heter Johan när det står Johansson eller -dotter i en databas. Det kan lika gärna vara Johannes.

Själv förkortar jag oftast dottern/sonens patronymikon till Johans-dotter eller -son för barn med fader som heter Johannes eller Johan, när jag matar in i min databas över Emigranter från Falbygden.  Detta då det för det mesta står så i kyrkoböckerna. Det är bara när det uttryckligen står Johannes-dotter eller -son i någon bok på en person som jag skriver i det rätta. 

Stavning i kyrkoböcker

För att komplicera och förvirra ytterligare kan en persons namn stavas olika i de olika kyrkeböckerna (originalbok). Det beror helt enkelt på vem som har hållit i pennan, vad prästen, komministern eller klockaren hade för normer hur ett namn skulle stavas. Hur stort inflytande föräldrar eller personen med namnet hade, låter jag vara osagt.

Vilken version som du väljer att skriva upp är upp till dig, men jag brukar rekommendera källan som är närmast händelsen. Ex en födelse, välj födelseboken.

Skriv gärna här i kommentaren om ni har fler namn som är standardiserade i databaser och stavas på ett annat sätt i originalhandlingen.

Forum för kurs(hand)ledare saknas

Grundskole- och gymnasielärare hämtar ofta idéer utifrån om metodik, undervisning och laddar ner material, det är för dem naturligt. De delar gärna med sig sina erfarenheter till andra lärare och ger förslag på hur undervisning kan bedrivas. Oftast görs detta via webbplatser och forum.  Exempel på webbplatser är: Lektion.se, Facebook och Twitter. Det var i slutet av 1990-talet som utvecklingen började ta fart i samma takt som dator och Internet blev tillgängligt för var och en. KK-stiftelsen drev på skolans utveckling med att skapa virituella lärarrum.

Datorn och Internet har också utvecklat släktforskningen och gjort en hel del forskningsmaterial tillgängligt. Det finns otaliga webbplatser och databaser med forskningsmaterial för oss släktforskare. Sveriges Släktforskarförbund var tidigt ute med sitt Anbytarforum där forskare kan ställa frågor om sin forskning och få svar från andra. På Facebook finns det en hel del grupper för släktforskning, där kan även lokala släktforskarföreningar eller privatpersoner lägga upp grupper i ämnet. Ex Pitebygdens Forskarförening, Släktforskning – en gravsten och arkiv berättar och Swedish American Genealogy Group.

Men någon utveckling liknande som lärarnas virituella lärarrum har har jag inte sett och det är något jag saknar. Det skulle vara ett ställe som kurs(hand)ledare från hela Sverige skulle kunna utbyta tankar, idéer och ev material med varandra. De flesta av oss arbetar genom ett studieförbund, förening eller driver egen verksamhet. Vi försöker ju alla lära ut och förmedla grunderna i släktforskning och mer avancerat till intresserade.

Jag tror att vi alla som är studieledare, även erfarna, skulle ha något att vinna av och ha nytta det här. Alltid bra att få influenser från utifrån, ha bollplank och byta idéer. Flera av oss behöver någon att vända oss till för att få nya influenser. En kursledare som kör kurs på ABF på annan plats i Sverige kontakta mig för att få tips hur man skulle kunna lägga upp en fortsättningskurs. Jag har inga svårigheter med det. Visst finns det en hel del utgivet utbildningsmaterial, men det gäller att kunna använda och förmedla det på rätt sätt.

Har gått studiehandledarutbildning för Sveriges Släktforskarförbund, både grunden och fortsättningen. Varför inte låta ett forum bli en förlängning i kursen? Nu när Anbytarforum ska göras om tycker jag att utrymme för ett virituellt lärarrum ska avsättas. Det kan bli ett (kursledar)lyft i Släktforsknings Sverige, precis som lärarlyftet är. Antar att det är väl tanken med studieledarutbildningen som förbundet försöker förverkliga. Det är alltid bra att träffas ansikte mot ansikte, men varför inte utnyttja de tekniska möjligheter som finns? WordPress (som den här bloggen ligger på) lanserade förra veckan verktyget classroom.

Den störste vinnaren på det här är väl nybörjaren i släktforskning. Det är hon/han som har största beroende av en kursledare som har tillgång till rätt kursmaterial och metodik för just sig. Alla lär sig inte på samma sätt, se artikeln Att vara kurs(hand)ledare i släktforskning. Jag vill i alla fall att deltagarna ska när kursen är slut att de ska känna att de har fått en bra hjälp på vägen i sin fortsatta forskning.

I släktforskning har det varit lite av revirtänkande, i alla fall var det så när det var forskning med hjälp av mikrorulle o -fish och bland de som har hållit på i ett 30-tal år och mer. Kanske naturligt då eftersom det krävde en hel del av släktforskaren och källorna var inte så lätt tillgängliga som i dag. Jag hoppas att det har förändrats, eller har det det?

Nybörjare är vi alla i början

Alla är vi nybörjare i början när vi ska lära oss något nytt. Så även när vi börjar att släktforska. Jag gjorde även en hel del nybörjarfel i början. Brukar rekommendera att bästa sättet att lära sig är att gå kurs, men det var inte så jag lärde mig, är självlärd men har haft någon att fråga. Min mamma började att släktforska på 1970-talet och det är till henne jag vände mig när jag körde fast. Hon kunde grunderna hur man släktforskar och jag tekniken, dvs datorn och vilka redskap som kunde och kan användas i släktforskningens tjänst. Min storasyster forskade också ett tag så släktforskning var inget främmande i min familj.

Allt eftersom man lär sig så upptäcks det hur det ska vara, dvs hur noga uppgifter ska antecknas. Har fått göra om tidigare forskning flera gånger, för att få iordning på materialet. Tur att numera förs det mesta av uppgifterna i ett släktforskningsprogram annars hade det inte gått. I början var det den så viktiga källhänvisningen som brast eller så skrevs den inte som den skulle. I dag är det rätt så okey.

Som kursledare i nybörjarkursen i släktforskning har man sett en hel del varianter på hur nybörjarna forskar. Jag är inte den som står med pekpinnen och påpekar alla fel utan jag ser mig mer som en handledare, dvs är ett pedagogiskt stöd och förmedlar kunskap. Sedan är det upp till kursdeltagaren att ta till sig informationen, omsätta den och få ner den på papper eller var det nu antecknas, det är eget ansvar. Brukar rekommendera penna och papper i början eller så skrivs det som en vanligt text, det rör tillräckligt i huvudet ändå, så mycket ny information som ska tas in och läggas på minnet. Släktforskarprogrammet kommer i fortsättningskursen.

Klassiska nybörjarfel, inget att skämmas för

Nybörjare gör ofta en del klassiska fel, men det ska man låta dem göra. De måste få den där haha-upplevelsen och med upptäcka hur det ska vara. De har själv ansvar för sina uppgifter och det är det som är tjusningen, det är de själva som har forskat, ingen annan har gjort det åt dig. Ta åt dig äran att det här har jag gjort!

Vanliga nybörjarfel

• Upptagen att hitta sina anor så snabbt som möjligt och komma ner i århundrandena så långt det går. Det gör att det det där med att anteckna källan är inte så viktigt i början, det viktigaste för dem som gör så är att hitta namnen. Det skapar en del problem, särskilt om forskaren behöver gå tillbaka till samma källa som man tittade på i vid förra kursträffen. 
   
• Det där med att köra ut bilder på papper på husförhörslängden eller vilken bok det nu må vara som uppgifter hittas i är inte heller någon bra idé, så länge de bara läggs på hög. Det gäller då att veta vilken bild hör till vilken familj. Dessutom blir det en massa papper som kanske berättar samma och sedan när informationen ska renskrivas kanske det blir oöverskådligt.
   
• Glömmer att anteckna syskon till anorna. Det är ju anorna som är det viktigaste tycker nybörjaren inte de andra. Men det är information om syskon till din ana som gör familjen mer komplett. Det kan även komma väl till pass in den senare forskningen. Kanske har du hört talas om att den och den person är en släkting eller ett syskon till anan har emigrerat, då gäller det att få fram uppgifter om i vilken generation och vilka anor som är gemensamma med den person du söker släktskapet med. Och har du då redan antecknat vilka barn som anorna har är det mycket lättare att ta upp tråden för den sidogrenen.
   
• Anteckningsblocket är alldeles för litet. Skriver på ett A6-block eller mindre. Rekommendationen är A4. Det mesta får där plats och lite luft emellan de olika händelserna eller uppgifter från olika böcker blir det också. Dessutom kan A4 med fördel rivas ut och sättas in i pärm, för inte antecknas allt i turordning i ett block.

Tips!
För ett par veckor sedan gav Sveriges Släktforskarförbund ut en arbetsbok med namnet Släktforskarens Arbetsbok i A4-format. I den finns det en del förklaring samt läsövningar och det bästa är att här finns även ansedlar för 32 personer. Inget lösbladsystem här inte!

Rör inte våra socknar!

I förra veckan skrev jag här på bloggen om att regeringen har ett förslag om att återigen försöka förenkla folkbokföringen och att den minsta enheten ska vara kommunen. Ett förslag som tidigare regering försökte driva igenom men fick på nöten av den anmäla oppionen. Den här gången går de emot alla instanser som har fått yttra sig och även sin egen utredning. Nu senast speglas detta i artikeln Ny folkbokföring raserar kulturarvet i Svd, undertecknad av 22 professorer.

Det där pratet om mångfald och att hela landet ska leva, verkar i detta sammanhang bara vara tomma ord. Här är det krast ekonomiska orsaker. Vad som har fungerat och funnits i vårt land i århundrande ska med en omröstning och klubbslag bara så där försvinna.

I Kulturminneslagen (1998:950) är det lagstiftat om hur vårt kulturarv ska behandlas.  Våra socknar är också kultur och ett kulturarv som vi måste vårda. Det var illa nog ur släktforskningsperspektiv att 1997 slogs Malmöhus och Kristianstads län ihop till Skäne län och 1998 slogs Skaraborg ihop med Älvsborg och Göteborgs och Bohuslän till storlänet Västra Götaland. Alla kyrkböcker ligger uppdelade i den gamla indelningen av län, där vi släktforskare fortfarande använder oss av länsbokstaven R för Skaraborg.

När man anger varifrån uppgifterna som har forskats fram, dvs källan, är det noggrannhet som gäller:

Husförhörslängd Floby (R) AI:14; 1870-1890; sid 30

Det där med sockentillhörighet är väldigt viktigt för de som bor på landsbygd eller är inflyttade till storstan och minns sin bygd och ursprung. De flesta Stockholmsbor av i dag är inflyttade eller av 2:a eller 3:e generationen inflyttare. De flesta av dem minns den socken som de har sitt ursprung i. Den tillhörigheten och minnena vill man inte att det grumlas.

Stockholm t ex skulle alltså bli Stockholm i det nya förslaget, i stället för som visas på kartan över rikets indelningar från 1992, som finns att ladda ner från SCB.

I Falköpings Kommun är sockenbegreppet mycket påtagligt och viktigt i vår bygd – Falbygden. Vi är en liten kommun när det gäller innevånare, då tätorten Falköping inte ens finns bland de tio största städerna i Västra Götalands länet. Men när det gäller landyta ligger vi tätt efter Ulricehamn. Vi är Sveriges sockentätaste kommun på fastlandet med 52 socknar.

På Falbygden har det bott människor i över 5 000 år. Se bara på våra stenåldersgravar – megaliter, 2/3 av det totala antalet som finns i Sverige finns här. På den tiden fanns det också en slags uppdelning om än att det inte finns några skrivna källor som är bevarade.

Varje år utses Årets Falbygdssocken i samband med evenemanget Mekelsmäss. I år 2012 blev det Östra Tunhem.

Tidigare år:

2004 – Vilske-Kleva - känt för sitt alvar
2005 – Åsle - känt för Åsle Tå och Slaget vid Åsle
2006 – Gudhem – känt för Gudhems klosterruin
2007 – Vårkumla
2008 – Ullene
2009 – Grolanda
2010 – Trävattna
2011 – Brunnhem

Den här traditionen vill vi naturligtvis ha kvar. Så alla Falbygdsbor och alla andra också, skriv på listan Upprop: Rädda våra socknar.

Ta chansen göra din röst hörd och att kunna påverka politikerna att låta det gamla vara som det är. Vi vill att kommande generationer ska lära känna sin bygd på ett bra sätt och inte bli utan sin historia. Folkbokföring i socken är då ett viktigt inslag, det gör att de får en tillhörighet.

Rör inte våra socknar!

Kopplat ihop släkt på var sin sida av Atlanten

Det här med att hitta släkt i Amerikat är inte lätt alla gånger. Det gäller att veta vilken tillvägagångsätt att göra det på och vilka källor som ska användas. Är man nybörjare, som vi alla är innan vi vet hur det går till, kan det vara svårt.

Ibland måste man ha hjälp på vägen. Jag är en sådan hjälpare, i alla fall för de som har sina rötter på Falbygden och familjemedlemmar därifrån som utvandrade. Bygger upp en databas med emigranterna och deras familjer, både i det gamla och nya hemlandet. Passerade 54 000 individer i helgen. Ett exempel på en familj som finns med är Brita Magnusdotter F 1769 i Kinneved.

Har sedan 11 September ett års abonnemang på Ancestry.com. Det var ett erbjudande jag fick som gammal prenumerant, det var tre år sen sist. Det har ju hänt en hel del på den tiden, nya källor har kommit till, så jag slog till.

Använder mig annars främst av mormonernas Familysearch.org, som är en mycket bra källa för det som inte har just Ancestry.com. Det ska vara ett .com efter, det finns en svensk version av Ancestry också med .se i slutet, men då har man bara tillgång till det svenska materialet, som inte är fy skam det heller. Men för en amerikaforskare hjälper det inte långt, då det är de amerikanska källorna man är ute efter.

Ibland är slumpen bara där. Så skedde i helgen som gick. En av mina deltagare i nybörjarkursen i våras har emigranter i familjen. Familjen Bergman, från Friggeråker (delar av Falköpings stad ligger i dag i Friggeråkers församling). De var fem bröder, den äldste utvandrade.

Just nu håller jag på att lägga in emigranter som är födda i Hällestad (R). Några av Alfred Bergmans barn är födda just i Hällestad, så när de kom fram gjorde jag en sökning i Ancestry.com. Sedan förut hade jag uppgiften att Alfred avled i Nebraska, men man är alltid nyfiken om det går att få fram fler uppgifter, t ex om familjemedlemmarna. Bland träffarna kom det upp att en person i USA hade en utredning om familjen. Skrev och frågade om hon ville ha kontakt med släkten. Medans jag väntade på svar kollade jag om det fanns någon gravsten på Findagrave.com och det finns det. En hel del uppgifter faktiskt om familjen.

Fick svar i söndags från barnbarnet till Alfred att hon vill ha kontakt och då ansökte jag (med användarnamnet Tages Dotter som jag använder i släktforskning) att bli ”vän” med henne på Facebook. När jag så hade blivit det, föreslog jag att hon och släktingen här i Sverige skulle bli vänner och det blev de ganska fort.

Det är alltid kul att kunna koppla ihop släkten med varandra på båda sidor av Atlanten, släktingar som inte har känt till varandra förrän nu. Det är en härlig känsla.

Höstterminen 2012

Så har höstterminen 2012 dragit igång för släktforskningen. Det gör den alltid med buller och bång i och med att årets Släktforskningsdagar som gick av stapeln i helgen som gick. I år var den förlagda till Gävle, 2009 var de förlagda här i Falköping och 2013 blir de i Köping.

Själv har jag ingen särskild säsong när jag släktforskar mer än någon annan. Kör året om och rättar mig mer efter väder och tid. 

Släktforskningssäsongen syns numera även på TV. I går startade en ny säsong av Vem tror du att du är? med Lasse Åberg på SVT. Han var även i USA och träffade en släkting. Sånt tycker jag är kul, det där mötet med släkten från olika sidor av Atlanten. Att man kan se likheter i varandra även om man bor i så vitt skilda samhällen. För det är trots allt stor skillnad, på kultur och livsåskådningen. Samt att se sig omkring där de levde och bodde. Samma sak känner svensk-amerikanen när denna/-e kommer hit till ursprungs landet. Men det är inte så lätt att hitta nu levande där borta. Det är kopplingen mellan dåtid och nutid som inte är så enkel att hitta som det verkade. 

Men att träffa släkten i USA är för det mesta inte det primära, det är något som kommer till om nu man har emigrerade släktingar i släkten. Bara det där att få veta mer om sina förfäder/anor, gå framåt i tiden mot nutid, dvs få information om förfädernas familjer och få veta vem man är släkt med. Kanske är du släkt med en granne eller en kompis som du känt hela livet.

Så blev du sugen på att veta mer och lära känna din släkt?

Är kursledare i släktforskning på ABF i Falköping. Så vill du börja är du välkommen på min nybörjarkurs på tisdagar med start 25 september, 8 gånger. För att gå nybörjarkurs ska man ha datorvana, kan hantera fönster och ha en e-post.

För den som redan har gått nybörjarkursen eller helt enkelt vill repetera och lära sig något nytt finns en fortsättningskurs på torsdagar med start 11 oktober, 7 gånger. Ämnen som tas upp är:

• Repetition
• Forska på 1900-talet in i nutid
• Emigrantforskning
• Grunderna i släktforskningsprogrammet Disgen. 

Vi använder oss av ArkivDigital och övar i att läsa gammal handskriven text i båda kurserna.

Anmälan till båda kurserna görs till ABF:s kontor i Falköping. Välkommen med din anmälan!

Vi ses på kursen!

Berättare/Föreläsare sökes?

I föreningar och andra grupper brukar man vid den här tiden börja att försöka sy ihop något intressant program och kontakta föreläsare för höstens program. I bland kan det vara svårt att få ihop ett program och hitta föreläsare. Har själv upplevt det när jag satt i Falbygdens Släktforskarförening som vice ordförande (slutade 2005). Det där med att komma på och ha lite fantasi är inte lätt alla gånger. Särskilt inte när man inte får in förslag.

Men för den som vill veta mer om släkt- och emigrantforskning kan i år vända sig till mig Annelie Jonsson med aliaset Tagesdotter, när det gäller släktforskning. Varför jag kallar mig så? Om det hade varit som förr i tiden hade jag haft ett patronymikon i stället för efternamn och då hade jag hetat just Tagesdotter eftersom min pappa heter Tage.

 Har bokat in en föreläsning i november i ämnet släktforskning hos Gökhems Hembygdsförening (som tyvärr inte har någon webbplats). 

Mina specialiteter borde väl vara klart vid det här laget. Skriver i ämnena här på bloggen. Nu senast har det varit om att hitta släkten i USA. För det är min specialitet. Forskar om Falbygdens emigranter och deras familjer i det gamla och nya hemlandet. Och bygger upp en databas om dem. Har ungefär just nu 53 000 individer i denna.

För den som har sina anor på Falbygden kan det vara lönt att få möjlighet att få se basen, eftersom nu finns stora släktträd i den. En av de familjer som finns är familjen som börjar med Britta Magnusdotter F 1796 i Kinneved (R) och slutar med Paul Ross F 1913 i Wasco, Kane Co, IL på min webbplats Emigrant.se.

Återfunna emigranter finns publicerade på Emigrant.se. Listorna håller nu på att uppdateras. Det har hänt en hel del sedan förra publiceringen. Men det är ett ganska stort jobb, tvättande av basen,  sortering och en hel del html-kodande. Så därför blir inte uppdateringarna oftare än ungefär varannat år. Jag lägger hellre tid på forskning.

Tyvärr kan jag inte ta emot studiebesök eftersom jag jobbar med min databas hemma i lägenheten.

Kan

• Leda kurs i släkt- eller emigrantforskning. Lördag – söndag eller kvällstid.
• Föreläsa i släktforskning.
• Föreläsa i emigrantforskning och visning av databasen Emigranter från Falbygden.
• Berätta om hur det är att besöka svenskbygderna och släkten i USA.

 Så hör gärna av er med förslag! Ser fram emot det. E-post adress finns under fliken About.

Var ligger platsen i USA?

För att kunna forska i USA måste man veta vilken delstat och county som platsen/samhället/staden ligger i. Detta eftersom det inte finns något nationellt register att söka i. Undantag är SSDI 1962 - .

Alla källor därborta är uppdelade i state och county. För att krångla till det finns det i USA samhällen/städer och county som har samma namn. I Sverige är det mer vanligt att socknar heter samma, ex Segerstad (R) och Segerstad (S).

Exempel:

• Orange County finns i åtta delstater
• Washington County finns i 30 delstater
• Winnebago County finns i tre delstater
• Stockholm finns i sex delstater
• Scandia i fem delstater

Det är därför ganska viktigt att veta det där med delstat och county som dina släktingar finns i.

Om jag inte vet då?

Det finns några webbplatser som man kan vända sig till för att få svar. Rootsweb.com är en. De har en funktion som heter U.S. Town/County Database, där du kan få fram i vilken county som det samhälle eller stad ligger i. Du får även en direktlänk in till vad som finns för just det countyt på Rootswebs server.

En annan webbplats är Melissa Data. Välj här Lookups. Det som är mest användbart för oss emigrantforskare finns i kolumnerna Federal Resourses och Maps & Aerial Views. För att få bästa sökträffar ska man ha ett login, det är gratis. Det finns ganska mycket att söka på här. Prova dig fram till det du tycker passar bäst.

Släktforskarens datorvanor

För 10 år sedan, våren 2002 gjorde jag en enkätundersökning bland medlemmar i en släktforskarförening och som skickades ut per brev. Den handlade om hur släktforskare använder sig av dator och datorhjälpmedel i sin släktforskning.

Enkätundersökningen låg till grund för den examensuppgift och uppsats som jag gjorde i den Datapedagogiska utbildningen på Högskolan i Skövde. 

Vad har hänt på 10 år sedan sist? Har den svenska släktforskarens vanor och användande av datorn och datahjälpmedel förändrats? Det vill jag nu undersöka. Den här gången har jag gjort en Internetenkät och en webbplats för att få svar på frågorna. Frågorna på den nya enkäten är i stort sett samma som i den gamla för att en jämförelse ska kunna göras. Vissa delar har dock omarbetats eftersom utveckling och tiden har gjort sitt. 

Förklaringar till varför enkäten genomförs samt uppsatsen från 2002 och den nya enkäten finns på webbplatsen www.westgota.se.   

Resultat och jämförelse mellan enkäterna 2002 och 2012 kommer att göras och publiceras på webbplatsen.

Enkäten går att besvara under tiden 10 mars  - 8 april 2012. 

Facebook vs Anbytarforum

Det har varit en livlig och het diskussion om Facebook kontra Anbytarforum på just Anbytarforum de senaste veckorna.

Anbytarforum drivs av Sveriges Släktforskarförbund och finns på deras Nättidning Rötter där nyheter och en hel del släktforskningsmaterial och länkar finns. Anbytarforum är det största och mest använda släkforskningsforumet i Sverige och det finns även möjlighet att göra efterlysningar på engelska för dem som inte bor i Sverige eller inte kan svenska.

Själv går jag in och kollar diskussionerna varannan dag ungefär och ser om det är något ämne eller diskussion som intresserar mig. Har ett användarkonto där sedan nov 2007 och har användarnamnet Tagesdotter.

Under avdelningen Förbundsforum – Förbundets mål och mening är det en livlig diskussion om de grupper som finns på Facebook. Som Släktforskning, Släktforskning för noviser. Sveriges Släktforskarförbund har också en egen grupp liksom Genealogiska Föreningen i Stockholm och Swedish Amerikan Genealogist, tidskriften som Elisabeth Thorsell är redaktör för. 

Det är främst tre ämnen som diskuteras och som uppfattas vara negativa. 

1. Att de grupper som drivs av en privatintressent bestämmer ämnena och plockar bort inlägg eller länkar. Dvs man kan inte skriva vad som helst.
    
2. Att inläggen ligger huller om buller, dvs senaste visas överst. Ingen struktur med de olika ämnena ligger i mappar, som på Anbytarforum.
    
3. Samt att till skillnad från Anbytarforum inläggen sparas inte åratal och att det inte går att söka efter gamla inlägg mer än ett ½ år efter att inlägget gjorts.

Mina funderingar över punkterna

1.
Men det finns ju moderatorer på Anbytarforum också, så jag förstår faktiskt inte den diskussionen. Där kan man inte heller skriva vad som helst så jag ser ingen skillnad på första punkten. Vad det än gäller på nätet och på en webbplats eller som i detta fallet grupper på Facebook, så finns det alltid en ägare av utrymmet. Det är att gilla läget och anpassa sig till det.

2.
Nyaste inlägget först och längst upp, det är så Facebook är uppbyggt. Det är inget diskussionsforum så till vida att det är uppstrukturerat ämnesvis.

3.
Facebook till skillnad från Anbytarforum är något som sker just nu och i realtid. Det mesta som skrivs där är vad jag gör i dag, tänker och ha kontakt med kompisar.

Själv använder jag Facebook att hålla kontakt med gamla klasskompisar, nya och gamla vänner samt släkt. Om inte Facebook hade funnits hade vi inte kunnat träffas på ett enkelt sätt eller helt enkelt tappat kontakten. I dag ringer jag inte i samma utsträckning som förr eller skriver jag e-post så mycket längre utan det är Facebook som gäller.

Men det är väl så när det kommer nya tekniker som konkurrerar med de gamla så blir det ibland ett knorrande. Förr kunde en släktforskare inte tänka sig att betala för tillgången till kyrkoböckerna. De skulle vara gratis via bibliotek och arkiv. I dag tror jag de flesta som forskar använder sig av något abonnemang på nätet. 

Jag ser det som en möjlighet att kunna träffa på, fråga och svara på ett enkelt sätt. Ok att du måste ha ett användarkonto men det måste du ha på vilket diskussionsforum som helst, för att verifiera vem du är. Själv har jag en grupp som heter Tagesdotter men där pratar vi inte så mycket släktforskning även om det förekommer. Det är mest länkar som hamnar där, länkar till artiklar eller databaser som intresserar mig och tror att även medlemmarna kan vara intresserade av. Men det var inte syftet vid starten.

Det gäller att använda sig av nya tekniker för att synliggöra släktforskning och få intressenter i ämnet. För vi vill väl alla att fler ska tycka att det är en rolig sysselsättning??!!

Facebook har ett modernt gränssnitt till skillnad från Nättidningen Rötter och däri Anbytarforum som är ett gammalt system. Visserligen har det moderniserat under ytan men det syns inte. Det skulle faktiskt behöva en ansiktslyftning och modernisering av stora mått på webbplatsen. Det syns verkligen att webbplatsen har ett 10-tal år på nacken och det är ovanligt i dag.

Läs gärna även mitt inlägg Facebook, kontaktnät för släktforskare.