Att vara kurs(hand)ledare i släktforskning

Det där med att förmedla och lära ut till andra sin kunskap om släktforskning är en konst. Det är en sak att ha kunskapen en annan att förmedla den till andra. Att ha rätt pedagogik är då avgörande och förmåga att kunna förmedla kunskap och information.

Alla är vi individer, har olika inlärningssätt och förmåga att ta till sig information och lyssna. Sammansättningen och gruppdynamik i den grupp personer som ska lära sig att släktforska spelar också in. Det gör att för varje grupp får man anpassa utlärningssättet. Grunden är det samma men det gäller att kunna läsa av individerna hur de uppfattar informationen som förmedlas.

Handledarens roll

Är kursledare eller handledare som jag mer vill kalla min roll, i släktforskning. Dvs jag förmedlar information och personliga erfarenheter i släktforskning till deltagare vid kurstillfällena. Sen är det upp till dem att ta emot och förvalta den så att de får en förståelse och egna erfarenheter och kunskapsbank, så att de kan släktforska.

Deltagarna har eget ansvar, det betyder att jag lägger mig inte i hur de antecknar och i vilken form. De har ett antal Ansedlar att välja bland och de får välja den som passar bäst eller helt enkelt skriva på egen hand. Det enda som jag detaljstyr är att källorna ska vara med någonstans. Varifrån uppgifter och information kommer ifrån är mycket viktigt att spara, detta då som nybörjare behöver du gå tillbaka flera och kontrollera material i en källa. Ett sätt att lära sig är att upprepa och gå tillbaka till det som redan är forskats på. Det där med källhänvisning är viktigt så fort du skriver ned något, där informationen kommer från en källa – någon annanstans. Själv har jag blivit nogrannare med åren att anteckna källan.

Har hittills hållit mig till studieförbundet ABF i Falköping. Är där inne på min femte nybörjarkurs i släktforskning och tredje fortsättningskurs där.

Varje kurs är den andra inte lik. Grundmaterialet är det samma men det finns stora varianter i övrigt.  Ibland går det inte som det var tänkt, då gäller det att anpassa sig och förändra vad som ska visas och berätta om och i ämnet.

Kurs

Grundmaterialet som jag använder i mina grund släktforskningskurser är kursboken Släktforska – steg för steg (författare Per Clemensson och Kent Andersson), en sammanfattning om hur det är att släktforska samt tillgång till kursforumet Forskarstugan, där länkar, material, ordbok, svar på metodfrågor, tips till din forskning finns. De båda senare är det jag själv som är upphovsman till. 

Deltagarna i fortsättningskurserna brukar vara tidigare deltagare i mina grundkurser. De vill gå vidare i sin släktforskning. Men även personer som har forskat flera år kan gå dessa. Detta då vi repetiterar, lyssnar på en föreläsning om hur man emigrantforskar och har en grundkurs i släktforskningsprogrammet Disgen.

Emigrantforskning är ett ganska stort ämne, lika stort som släktforskning i sig. Men i kursen skrapar vi bara på ytan. Nämner i stort sett vilka källor som kan användas och vi gör några sökningar.

Handledningen som används till Disgen är något som jag har skrivit ihop själv. Det fanns inget bra material från DIS att få, så det var att göra ett egen version. Numera finns en distanskurs på nätet i Disgen. Bra handledning får man också i den bok som följer med när man köper programmet.

Ett kall

Att vara kurs(hand)ledare är som ett kall. Det tar tid och kraft. Rik blir man på ny erfarenhet och infallsvinklar då en nybörjare har andra förhållningssätt än en som har forskat ett bra tag.