Efternamn

Förr i tiden vet ju vi släktforskare att vanligt folk inte hade något efternamn, det var patronymikon som gällde, dvs faderns förnamn samt tillägg med dotter eller son. Det var bara knektar, affärsidkare och fint folk som hade efternamn. Adeln hade ett släkt-/ättnamn som med tiden har övergått i ett efternamn.

Det var vid sekelskiftet 1900 som namnreformen kom. Då skulle alla personer ha ett efternamn eller familjenamn. Det betydde också att kvinnor som gifte sig tog sig mannens efternamn och inte som förut behöll sitt patronymikon livet ut. Det betydde också att det blev svårare att spåra kvinnorna vid släktforskning. Om man inte vet vem hon gifte sig med, försvann hon ur böckerna. Numera finns det dock ett bra sökmedel, CD:n Sveriges Dödbok 1901-2009.

En annan betydelse namnreformen fick var också att i en syskonskara kunde syskonen ta sig olika efternamn. I min morfars far familj tog sig tre syskon namnet Ljungqvist en annan samma namn men med en annan stavning Youngquist eftersom han utvandrade och den fjärde tog namnet Florén när han utvandrade. Endast ett syskon, en broder behöll sin patronymikon Andersson. Efternamnet Ljungqvist kom sig av att en broder (min morfars far) gjorde beväring i Halmstad och när han kom hem hade han antagit namnet. Florén var från deras farfar Johannes Flor som var soldat i Floby.

I dag finns det alternativ om hur ett efternamn kan se ut. Som mest kan man ha två efternamn som gift, sitt flicknamn och det nya, mannens. Skatteverket har dock några regler som måste efterföljas vid namnbyte vid födelse och giftemål. För de föräldrar som vill ge sitt barn två efternamn gäller regeln att de ska vara sambos. Om föräldrarna är gifta är det att välja vilket (ett) efternamn barnet ska ha. Om man vill att bådas efternamn ska finnas med, får det ena bli ett förnamn.

I dag har det luckrats upp vem som byter efternamn vid ett giftemål. Har en klasskompis som bytte ut sitt Karlsson till Ossiansson när han gifte sig. När så paret skildes behöll han det nya efternamnet. Vanligt är det också att man hittar på eller tar sig ett gammalt släktnamn i samband vid vigseln. Men lika vanligt är det att kvinnan behåller sitt efternamn.

Att kvinnor behåller sitt efternamn blir att vanligare  också i USA. Har bekanta därborta där hon heter sitt Erickson och han har sitt efternamn (hon härstammar från Valtorp och han från Tyskland). Frågade varför en gång och fick då till svar att de kvinnor som arbetar och har en karriär vill ofta vara sin egen person och inte vara Mrs Robert Hanson.

I USA är det svårt att hitta utvandrade kvinnorna efter de har gift sig om man inte vet vem hon gifte sig med. De hade inte förr den folkbokföring som vi hade i husförhörslängder och kyrkoböcker. Det gäller att hitta ett vigselregister. Det finns dock några register som är tillgängliga via Ancestry.com. På FamilySearch.org finns det också register och fler läggs upp allt eftersom.