Byta efternamn

Det är ganska popuärt att byta sitt efternamn. Kanske tröttnar man på sitt -son eller annat namn. En annan vanligt efternamnsbyte situation är vid giftemål och parterna kan inte komma överens om vem som ska byta och löser det genom att båda byter.

Så vad byts det till? Ett gammalt släktnamn eller nykonstruerat?

Om valet är ett gammalt släktnamn är kravet att det ska ha funnits i släkten i rakt nedstigande led. Det ska vara i minst två generationer och senast inom fyra generationer räknat från sina föräldrar. En bra anledning att börja släktforska, tycker jag. Hafsa då inte ihop ett släktträd då utan se till att det blir ordentligt gjort. Det kan finnas överraskningar som gör att du får fler uppslag på efternamn.

Har du tänkt att konstruera ett nytt efternamn gäller förstås att det inte redan är upptaget. Försök att vara uppfinningsrik och kom på något nytt. På Patent och Registeringsverket  finns de regler och krav som finns om det här med namnbyte och Skatteverket har också information.

Min pappas sida

Själv heter jag Jonsson och är den enda i släkten i tredje ledet som har det ursprungliga efternamnet som min farfars far Johan Petter Jonsson hade. Giftemål och namnbyte har gjort att det att det blivit så. Namn i släkten: Carlsson, Digreus, Hansson, Sehested-Preetzmann, Ström, Rosell, Tersman, Zachrisson och Ålbråthen är några av dem.

Så om någon i släkten på min farfar Johns sida (han hade åtta syskon) skulle byta till något efternamn vore det i så fall till släktnamnet Jonsson. Jonsson är mycket mer ovanligare än Johansson. En annan variant vore att göra en konstruktion på Kartagården, Ravelstorp, Gökhem, för där var hemvisten för Johan Petter Jonsson och hans Selma Johansdotter.

Min mammas sida

På min mammas farfar sida skulle släktnamnet varit och är till viss del Andersson. Min morfars far August skulle egentligen hetat Andersson, utav sex syskon var det endast en son som behöll det ursprungliga. Det var min morfars far August som satt ton och fart på de andra att de skulle byta. Han gjorde beväring och tjänst nere i Halmstad och där kunde han naturligtvis inte heta Andersson, det blev Ljungqvist, ett namn som inte fanns tidigare i släkten, så historien hur det kom till vet vi inte. Kanske drog de lott eller så tilldelades han namnet. Båda varianterna har jag hört av vid andra efternamnsbyten har gått så till.

Efter att han hade kommit hem byte två bröder och en syster till samma, en av stavningarna blev Ljungkuist, en konstig stavning kan tyckas men så var han en emigrant. Senare generation bytte till Youngquist. Den äldste i syskonskaran tog sig namnet Floren efter sin farfar som hade soldatnamnet Flor. Namn i släkten: Hansson, Henriksson, Holmberg, Johansson Jonsson och Ljungkvist.

Mitt alias

Använder jag mig av ett alias i släktforskning - Tagesdotter. Hoppas att det är välkänt numera, har använt mig av det några år nu. För den som undrar hur det kan komma sig är det för att det är just vad jag skulle ha hetat om vi fortfarande hade använt oss av patronymikon, dvs pappas förnamn med -dotter efter – Tagesdotter (Tages dotter).

Ny lokalhistorisk bok i Falköping

Det har skrivits flitigt på Falbygden om bygden. En hel del hembygdsböcker har det blivit under åren. Vi har Boken om Bjurum potatisriket, Brunnhem, Börstig, Gudhem, Gökhem, Högstena, Kinneved, Norra Åsarp, Skörstorp, Smula, Stenstorp, Uddagårdens kalkbruk i Karleby samt Vilske. Nyligen kom även boken om Floby-Sörby ut, när jag har fått tag på den ska det bli en artikel om den också här.

2012 gavs boken om Brunnhems socken ut, 2005 var det Högstena. Båda böckerna har Bo Andersson som redaktör. Kinneveds Hembygdsförening med Lena Persson i spetsen lägger ut en hel del på sin webbplats för den som vill ta del av personer/familjer som levde i Kinneved och närliggande socknar.

De flesta av böckerna har de lokala hembygdsföreningarna arbetat fram och givit ut. Boken om Bjurums bränneri och Uddagårdens kalkbruk har dock varit en mans arbete. Bjurums bränneri var en doktorsavhandling av Lars Nyström vid Göteborgs Universitets Historiska Institution och kalkbruksböckerna är det Kerstin Sjölin Magnusson som stått för skrivandet. 

Boken om Rössberga Säteri

Den nyaste boken i samlingen är inte för någon bygd utan för en stor gård, nämligen Rössberga Säteri, som ligger i Valtorps socken. Författaren är Lars Bägerfeldt, inte så konstigt med tanke på att på Rössberga finns en hel del spår från stenåldern och framåt, bl a finns här Ravels grav. Andra fornlämningar som beskrivs är järnåldersgravar och en runsten. Lars kan det här med att läsa gammal stil så att gräva i arkiven efter material och tyda det samma är inget konstigt för honom.

Ägarlängden börjar 1545 med Gustav Olofsson Stenbock och slutar med dagens ägare Roy och Siv Mannius. Med beskrivande text om varje person ägt säteriet. Familjen Fleetwood har fått det största utrymmet i längan, inte så konstigt då de har ägt säteriet längst av alla ägare.

En hel del beskrivande information med text och bild finns med i boken. Det är om de bostäder och ekonomihus som finns på gården. Även om de gårdar och torp som låg under gården finns med. Utdrag ur mantalsböcker och kyrkoböcker med listor av de personer som bodde på ställena. Även befallningsmännen, gårdsfogden och rättare har fått ett stort utrymme.

Naturligtvis finns även Kalbrottet beskrivet. Rössberga kalkbrott är nog det som Rössberga är mest känt för, i alla fall det jag tänker på när jag hör namnet Rössberga. Tyvärr finns inget skrivet material inkl bokföring och löningslistor, bevarat sedan den tiden. Det kastades troligtvis efter att kalkbrottet lades ner.

Boken är skriven som en faktabok med ett lättfattligt språk. Det är lätt att hitta i den.

Mord

Som släktforskare blir man glad när det hittas något utöver det vanliga, det finns här i boken också. Under rubriken En mördare på Rössberga marker 1691, beskrivs en händelse som i kyrkboken 1691 skrevs

4 Septembris Anders Larssons Son på Högen Swen blef ihiälstuken

Men ett längre utdrag är hämtat ur domboken, där utredningen av händelsen är detaljerad beskriven. Gärningsmannen är ryttaren Nils Andersson som red hem efter mönstringen vid Axvalla hed till Badene i Yllestad. I boken finns beskrivet vad han gjorde under ritten från Sätuna och tills han kom hem och vad som hände.

I framtida nästa bok

Något som saknas och som skulle kunna bli bok nr 2 är folkbokföringsuppgifter över tjänstefolket och kalkbrottets alla arbetare och deras familjer, oavsett var det bodde, så långt det går att få fram uppgifter samt även övriga Valtorpsbor. Kan själv bidra med en del material då jag gjorde en del forskning i kyrkoböckerna på 1900-talet samband när det planerades att bli en hemvändardag i Valtorp (som inte blev av). Vilka som är födda på 1900-talet och en del info om deras anor och övriga familjemedlemmar finns på webbplatsen Valtorpsbygden – Valtorpsbor.

Boken består av 270 sidor varav 70 med färgbilder, hårda pärmar. Kostnad: 200:- + porto. Kan köpas hos Lars Bägerfeldt eller via webbplatsen Valtorpsbygdens butik.