Virtuella vänner vanligare än vanliga?

Många är vi som är uppkopplade mot Internet. Kontakt med kompisar och släktingar via e-post, chatt och communities. Vi bloggar och tvittrar för att hålla kontakten och för att se till att vi syns och hörs.

Så hur är det med dina vänner och ”vänner”? Har du fler virituella än vanliga? Oftast är så fallet. De vanliga vännerna har man i närområdet medans de virituella kan finnas över hela jordklotet. Visst kan barndomsvänner flytta till en annan världsdel (har en klasskompis som bor i Japan) och för att inte tappa kontakten har man blivit virtuella kompisar.

Virtuella kompisar har inga geografiska begränsningar, dvs de behöver man inte åka till utan träffen är på datorskärmen. Ofta är man kompis på nätet med sina vanliga kompisar också. Man håller reda på varandra dagligen via ex Facebook. 

Som släktforskare är nätet en guldgruva. Jag använder mig av nätet och dess möjligheter att för att få kontakt med personer som jag annars inte hade träffat. Har en hel del släktingar och släktforskningskollegor ute i vida världen, en del har jag träffat ansikte mot ansikte, men de flesta har jag fått kontakt med via någon frågelåda eller nätverk, som Message Boards på Rootsweb.com och Genealogy.com eller Facebook och GenealogyWise. Tänk vad begränsad man var när inte datorn fanns. Datorn och dess program och hjälpmedel har gjort att världen har krympt och flyttat in hemma.

Från ComputerSweden tisdagen 10 maj 2011
I genomsnitt har de som använder sociala medier dubblet så många vänner online som utanför nätet, enligt en studie som gjorts av Cystic Fibrosis Trust, uppger The Guardian. Dessutom är vi mer öppna, trygga och ärliga med våra virtuella vänner än med dem vi har i verkligheten. En av tio uppger att de träffat sin bästa vän på nätet eller tror att de kommer att knyta vänskapsband där.

Kollar upp i originalkällorna om man kan

Jag tjatar på mina kursdeltagare att de alltid ska anteckna källan. Som exempel på hur man kan skriva upp källor har de tom fått det jag skickade in som kursuppgift för kursledarkursen för Sveriges Släktforskarförbund som jag gick i höstas i Alvesta. Den är ju så att säga godkänd från förbundet och Landsarkiven och skrivet på rätt sätt.

Det är viktigt att det blir rätt från början och om man behöver gå tillbaka att man vet i var man ska leta i. Det blir en säkerhet eftersom när andra sedan börjar att ta del av det framforskade materialet att då är det lätt att gå tillbaka till de källor som man har använt sig av.

Men det är lika viktigt att vi som är erfarna släktforskare att vi använder oss av det ursprungliga källorna så mycket som möjligt. Ibland går det inte, särskilt så i USA. Där får man ofta förlita sig på databaser.

Som emigrantforskare söker jag av internet och publicerade uppgifter med jämna mellanrum, samt att jag får kontakt med svensk-amerikaner. De källorna som jag då använder mig av är sk andrahands källor, dvs det är andra personer som har forskat fram resultatet. Trots att jag i stora delar litar på vad jag får fram, försöker jag i alla fall att kontrollera att uppgifterna är rätt i originalhandlingar så långt det går. Lättast är det att i alla fall göra det i det svenska materialet. Jag för ju över materialet från dess ursprungsmiljö till min egen. Eftersom jag gör detta, blir så att säga jag som får stå för uppgifternas korrekthet och då vill jag kontrollera uppgifter jag fått tag på i möjligaste mån och om fel finns korrigera dessa. Naturligtvis med hänvisning varifrån de nya uppgifterna kommer ifrån.

Den enarmade

Den finns nog många som jag just nu i Sverige. Såna som jag, som ramlat på is och går med gipsade kroppsdelar. Själv ramlade jag på skolgården på skolan där jag  jobbar. Det snöade och snön hade lagt sig på isen. Var rastvakt och skulle över en stig till andra sidan för att titta till barnen där och visp satte jag mig ner och med vänster handen som stöd och kände bara smärtan som kom från armbågen. Det var bara att åka till sjukhus.

Sitter nu med gipsad arm, vänster. Det går att skriva på datorn med en hand, men det tar så mycket längre tid som enarmad och med pekfingervalsen. Jag som skriver med den sk touchmetoden i vanliga fall. Det blir lite avigt och går långsamt, ibland blir det även oförklarkliga stavfel.

Det jäv… är att det kliar så… under den lindade delen. Men det är väl okej om det bara blir bra. Det finns dock en del tveksamheter eftersom i armbågskålen finns en spricka.

Undrar hur de gjorde förr i tiden. Gick man till doktor eller blev det lindat hemma och sen blev det som det blev? Man hinner ju fundera en del när man är sjukskriven.

Sveriges Befolkning 1990 i brevlådan

Så har Sveriges Befolkning 1990 dimpt ner i min brevlåda. Beställde den förra måndagen och inom erbjudandet att köpa den för 500:- i stället för ordinarie pris 560:-, som gällde fram till i måndags siste januari, hos Sveriges Släktforskarförbund. Har kört in den i min bärbara dator och gjort några sökningar. Den fungerar ungefär som de andra. Har nu hela serien av Sveriges Befolkning på sex CD/DVD med folkräkningar. Serien börjar med 1880 och fortsätter vart 10:år till 1900. Sen gör den ett hopp till 1970, 1980 och slutar 1990. Vi får hoppas att SVAR kan fylla ut glappet fram till – 1960.

För det är SVAR som svarar för arbetet för de tidiga folkräkningarna. De håller främst på med 1910 men även en del är gjort på 1860, 1870. Men inget är gjort för Skaraborgs län än något av för dessa år.

Nästa vecka, 10 feb sätter min fortsättningskurs i släktforskning för ABF i gång. Då är dessa skivor ett måste för att få upp spår de personer som eftersöks. Det är glappet mellan 1900 och 1970 som är bekymret. Har man inte någon i släkten som kan berätta om släkten och vem som har vilka barn, ja då kan det bli ett dilemma. Några ljusglimtar finns det. Som att ArkivDigital har börjat lägga ut kyrkoböcker för första häften av 1900-talet fram till 1940-talet. För 70-årsgränsen gäller. Den senaste versionen av Sveriges Dödbok (5) är till en stor hjälp men det stora problemet är frågan hade de barn och vilka då? Hur kommer kan man räta ut frågetecknen här är en utmaning.

Falköping sticker upp i nyheterna

De senaste veckorna har händelser i Falköping varit första nyheter flera gånger. Först var strax efter nyår, den 5 januari, när en skock kajor låg döda på gatan och nyheten spreds snabbt över världen. Hittade artiklar på CNN och ända nere i Nya Zealand, det var på radion i Tyskland och med i ett TV reportage i CBS News i USA. Orsaken var väl främst att just i USA i Arizona hade det regnat döda fåglar nyårsdagen och när fågeldöden spreds till Europa blev det första nyheter.

Man har konstaterat att fåglarna hade satt sig på en gata och ätit grus och salt. När så det kom en bil och även en lastbil flyttade de sig inte på sig utan blev påkörda. För att vara på den säkraste sidan har man skickat några fåglar på analys till ett FBI lab för att kontrollera om de hade gifter i sig. Fortsättning följer i ämnet. Nu när det har töat en del, töar de som inte de som hittades vid tillfället fram.

I går natt den 20 januari hade Falköping ett jordskalv. Det gav i alla fall eko här hemma i Sverige. Har inte hittat några nyheter om det i övriga världen. Skalvet inträffade 02.22 på morgonen och uppskattat episcentrum var 14 km ner och några hus bort där jag bor. Om jag vaknade och hörde? Nja, vaknade gjorde jag men jag fattade inte varför och somnade om igen, hörde inget. Det var 2,5 på Richterskalan och måste uppfattas som ganska stort för att vara på våra breddgrader. En kollega på jobbet trodde att nu hade någon sprängt bankomaten vid ICA PA:s.

Alla sätt att synas och höras i nyheterna är bra, lär Bert Karlsson ha sagt, när Sommarland öppnades och han stängde av stoppljuset vid infarten på väg 49 mellan Skara och Skövde för att ta kunna ta en översiktsbild med långa bilköer.

Det är kul att vår stad Falköping syns i nyheterna. Mina amerikanska vänner på Facebook vill gärna veta vad som händer i Sverige och Falköping. Särskilt mina släktingar och de som har sina rötter på Falbygden. Och jag förmedlar gärna nyheterna.

Forskaråret 2010

Mitt släktforskarår 2010 har varit gott.

Har lett en kurs i nybörjar släktforskning för studieförbundet ABF under hösten. Vårt samarbete sträcker sig in även i 2011, där det är tänkt att det ska bli en fortsättnings kurs samt en ny nybörjarkurs, båda startar i början av februari.

Var med i DIS monter på Biblioteksmässan i Göteborg i september.

Gick Sveriges Släktforskarförbunds kursledarkurs i Alvesta i november.

Nya listor med återfunna emigranter på Emigrant.se har det blivit. Nu är emigranterna även sorterade i Stat och county. Dessa finns under den engelska versionen av webbplatsen, detta eftersom det ska underlätta svensk-amerikanarna att hitta sina förfäder.

Jobbat på med min databas Emigranter från Falbygden under hela året. Det har blivit en hel del nya uppgifter som lagts in. Beräknar att ca 6 000 individer har lagts till. Det inkluderar emigranter och anhöriga. Vid årskiftet hade jag 38 225 individer. Dessutom har jag fått död på 201 st emigranter från Falbygden under året. Har nu över 500 emigranter som ej har publicerats.

En emigrantfamilj från databasen Emigranter från Falbygden finns numera publicerad på Emigrant.se. Den börjar 1714 i Kinneved och slutar 2003 i Kane Co, IL.

Hjälp med att hitta mina egna släktingar har det blivit också. Fått hjälp borta i Minneapolis i Minnesota att leta reda på bröder till min farfars mor. En var redan hittat, hans ättlingar besökte jag och min mamma på vår resa i USA sommaren 2007.  Men än så har jag inte nått målsnöret om än det är nära, dvs att få kontakt med de andra två brödernas ättlingar. De lämnade fattiga förhållande här i Sverige och det verkar inte som om det blev bättre därborta.

Väntar på våren

Jag går i väntans tider som jag tror nog de flesta gör, väntar på våren. Har gjort en del som att städa ut vintern i mitt trädgårdsland på landet. Potätera blev satts förra helgen och har börjat kratta till för att kunna så grönsaker. Men tyvärr har det regnat en hel del så jag har inte kunnat så något ute än, även om jag börjar inomhus i stan med fönsterbrädet fullt av nya växter. Nu har även ett litet plastväxthus kommit ut på balkongen för att de ska vänja sig vid att vara utomhus. Några av de växter som nu finns där är Physalis, solroser, purjolök och persilja.

Har en kryddträdgård, som jag haft i ca 20 år, på gården som mina föräldrar äger ute i Valtorp. Nu mera växer den inte i yta som den gjorde i början. Har tyvärr haft en hel del problem med jordråttor de senaste åren men hoppas dock att problemen är slut nu. För min katt har kommit tillbaka efter ha varit borta i 2 år. Pelle 6 år har troligtvis funnits i krokarna hela tiden men har inte visats sig. Så när det var som kallast i vintern som gick, dök han upp och ville ha mat. Och han har blivit kvar, en trevlig överraskning. Han är mitt sällskap därute, för var jag än går så följer han efter. Särskilt är det välkommet i min kryddträdgård som verkar vara hans älsklingsplats eftersom där kan han leka kurragömma bland rabarberna eller bara ligga och titta på mig, eftersom ibland tar jag mig tid att kela. Ska plantera kattmynta strategiskt bland växterna, för det är något han tycker om att ligga och tugga på.

Pelle

Ja, va kan man göra medan man väntar då att våren ska komma och att jorden ska torka upp? Jo jobba med mina emigranter från Falbygden. Har ett par pärmar ur Kurt Anderssons avskrifter av SAKA (registren fanns under en lång tid på forskarbiblioteket i Skara men numera finns de i Konkordiahuset i Hössna) hemma just nu. Har haft en del pärmar hemma förut med socknar som jag har haft eget intresse i, men nu är det mer systematiskt med att början från början med B. Man kan få en hel del ledtrådar var någonstans emigranterna slog sig ner. Få reda på vem de gifte sig med och namn på barnen. För det är ju sådana ledtrådar som vi som letar efter deras familjer av i dag vill ha. Och det är ett sätt för mig att få min databas att växa.

Gratis släktforskning på nätet? Glöm det!

När jag tittar in på statistiken om vilka sökord som de som har tittat in på min blogg har använts, har jag sett att gratis släktforskning på nätet är ganska förekommande.

Men det där med att det ska vara gratis att släktforska är sedan länge borta, för den tiden är förbi. De gamla släktforskarna, de som forskade på arkiv och bibliotek är vana att tillgång till material som kan användas i släktforskningen ska vara gratis. Det är som uttrycket som myntades 35 år sedan av Milton Friedman There’s no such thing as a free lunch, översätt till Det finns inget som heter fri lunch. För det är alltid någon som måste betala notan, särskilt nu när det mesta digitaliseras.

Visst finns det en hel del gratis på nätet men aktörerna är få. Släktdata försöker göra så mycket som möjligt tillgängligt gratis på nätet. Men det är någon som måste läsa och skriva av och därmed betala för det med sin tid. Vill du ta dig den tiden och ge något tillbaka om du har fått hjälp genom deras register, tar Släktdata gärna emot.

Själv började jag forska i början av 1990-talet och då var det penna och papper som gällde. Släktforskningsprogrammen fanns bara i DOS-form och utskrifterna var begränsade. Digitaliseringen var i sin uppstart men sen har det gått fort med utvecklingen. När Internet kom blev det en explosion av möjligheter. Äntligen kunde man nå världen och arkiven utanför Sverige. För mig har den tekniska revolutionen inneburit nya möjligheter att söka information om släkten. Och framför allt när jag forskar om emigranter från Falbygden. Men det har även inneburit en hel del nya kostnader. Dator, programvaror och abonnemang.

Aktörer som vill göra släktforskningsmaterial tillgängligt på nätet, har också dykt upp. Här i Sverige är det främst Genline, som själva fick uppfinna den apparat som kopierade av kyrkoböckerna som fanns på microfish. En annan som har tillkommit senare är ArkivDigital, som istället fotograferar av originalböckerna. Sen inte att förglömma SVAR som även de tar ur de gamla microfisherna och gör tillgängliga på nätet. Alla dessa tre aktörer är konkurrenter, de överlever då de har olika tekniker och även lägger ut material som de andra inte har.

Sen kommer vi till kostnadsfrågan. Aktörerna här ovan vill naturligtvis tjäna pengar på vad de gör, de är ju företag och vilket företag vill inte ha ut sina kostnader och helst gå med vinst. För en del är detta ett rött skynke och menar att detta ska vara gratis för mig som medborgare att ha tillgång till kyrkoboksmaterial. Jovisst är det gratis, det är gratis för den som åker till arkivet som materialet finns. Men i dag är vi för bekväma för det. Resan kostar ju också pengar, så vilket är då billigare, att resa eller att betala för ett abonnemang?

Det finns ingen som vill jobba gratis utan att få tillbaka något. Själv har jag den principen om jag får hjälp/material av dig så får du hjälp eller material från mig. Jag söker regelbundet av på nätet efter material till min databas om Emigranter från Falbygden. När jag så hittar något tar jag kontakt och personen i andra ändan av e-posten får något tillbaka. Hittills har jag fått ihop ca 38 000 individer i basen och den växer hela tiden. På något sätt ska den tillgängliggöras men hur och när är inte satt, men inte gratis. För jag vill naturligtvis ha något tillbaka för all det slit och pengar som det krävs att göra en databas av det här formatet.

Inspiration hämtat från artikel Gratisfesten på webben är snart över av Martin Appel.

Ångrar mig inte

För ett år sedan var jag ganska mycket emot att vara med i sociala medier som ex Facebook. Men jag har ändrat uppfattning. Okey, lite tveksamheter finns kvar men det finns fler fördelar än nackdelar. Man måste vara uppmärksam att inte gå med i vissa grupper, detta eftersom det finns rötägg och lurendrejare även här.

Sund förnuft ska man ha. Inte gå på sånt som det skrevs om förra veckan om en tjejs konto här i stan blev ”kidnappat” och kaparen lyckades övertyga ett par vänner att lämna ut Internetbankens koddosas nummer med följd att konton blev länsade. Varför inte lyfta på luren och ringa och kolla upp det hela? Det är en annan variant på de där falska e-postmeddelandena om att det har blivit fel på Internetbanken och de behöver ens inloggningsuppgifter för att kolla att det är ok.

Har varit med nu på Facebook i ca ett år. Har fått kontakt med släktingar, vänner, släktforskningskollegor och gamla arbetskompisar via Facebook. Det har blivit så mycket enklare att hålla kontakten. Man får reda på att de mår bra och deras dagliga liv.

Tänk när Internet dök upp på 1990-talet. Det var nymodigheter det också och det tog några år att tillvänja sig. Internet har revolutionerat släktforskning. Nya medier tillkommer hela tiden att kunna söka efter sina släktingar. På vägen får man kontakt med en hel del släktforskare.

I höstas startade jag upp två grupper i den sociala gruppen GenealogyWise.com, som fungerar som Facebook men här pratar vi uteslutande släktforskning, mest på engelska. Det är grupperna Skaraborg och Älvsborg. Även om det är stiljte där just nu ångrar jag inte att jag gjorde det steget. Detta eftersom det är kul att kunna hjälpa andra att hitta uppgifter om sina släktingar, var de än kom ifrån.

Så sätt igång och gå med i ett socialt nätverk, blogga eller tvittra. Jag gör numera allt det där.